Det är lite svårt att begripa och det hela känns lite så lite overkligt, men nu är jag här, i stugan, BOL Norr, hemstället – och det för gott. Resan har varit lång och krokig. Ibland hopplös, ibland förvirrad, ibland så snubblande nära, men allt som oftast bara långa raksträckor av väntan.
Idag tömde jag lägenheten och for ner. Igår gjorde jag min sista dag på jobbet och det är som alltid överväldigande och känslomässigt. Uppe på denna sinnesstämning läggs nu en overklig eufori till. Allt ser precis som vanligt ut. Visst, det är väldigt mycket mer saker som måste packas in, men annars är det samma lika.
Ändå är allt helt annorlunda. Jag kommer aldrig lämna stugan för att “åka hem”. Detta är mitt hem nu. Ett mentalt paradigmskifte och en milstolpe i mitt liv. Ni som läst bloggen sedan begynnelsen vet hur mycket jag velat detta. Och nu är jag här. Äntligen.
Just nu är jag helt utmattad och det kommer ta många veckor att smälta detta. Men för första gången på fler år än jag kan minnas är jag tillfreds. Jag är där jag ska vara. Nu börjar nästa, inte kapitel, utan bok. Alla planer till trots måste jag nu förhålla mig till min nya verklighet med allt vad det innebär.
Jag behöver inte längre bugga ut, jag kan bugga in om skiten träffar fläkten. Äntligen bor jag rätt.