Det var både skrämmande och en lättnad att se konturerna av en annan människa ute i snöstormen. Givetvis visste vi inte vad personen hade för avsikter, men nästan omedelbart kunde jag se att något inte var rätt. Gestalten rörde sig… Continue Reading →
Så kom det sig att vi förvandlades från en helt vanlig familj och släkt till plundrare. Det tog två månader. Den tunna fernissan som utgjorde det vi brukade kalla civilisationen krackelerade på två månader. Åtminstone när det gällde till oss…. Continue Reading →
Vi ropade efter grannarna när vi gick in på den lilla gårdsplanen. Från fönstren syntes inget ljus och från skorstenen kom ingen rök. Våra rop förblev obesvarade. Det enda vi hörde var ljudet av våra andetag. Den hårda snön på… Continue Reading →
Det var ungefär runt påsk som det svaga röda skenet försvann från himlen, det som vi misstänkt varit skogsbränder. Samtidigt uteslöts inte tanken på att det faktiskt inte alls var skogen som brann utan staden som låg några mil bort…. Continue Reading →
Blodet isade sig i min ådror och en ilning av obehag drog genom kroppen när gestalternas konturer blev tydligare. Det kunde inte vara något annat än vargar. Två av dom var betydligt större än den tredje. De två större rörde… Continue Reading →
Tjugofem liter vatten. Det kan tyckas vara mycket. För oss, där och då, under de omständigheter som rådde, betydde tjugofem liter vatten ett dygn. Den sista dunken stod bland sina tomma gelikar i vattenförrådet. Hade någon velat skulle det gått… Continue Reading →
Vapnen förblev inlåsta i vapenskåpet. För tillfället. Problem av en mer praktisk karaktär började pocka på vår uppmärksamhet. Två för att vara exakt; ved och vatten. Den iskalla vinden och sakmolnet som hindrade solen att värma hade tvingat oss att… Continue Reading →
Så kom eldarna. Den andra veckan instängda i stugan kunde vi från köksfönstret se något som liknande en enorm rökpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var dålig på grund av askmolnet gick det ändå att… Continue Reading →
Dagarna började flyta samman. Vi var i princip fångar i stugan. Att gå ut var det ingen som ens vågade tänka på. Det radioaktiva dammolnet som dragit in och så sakteliga började fälla sin giftiga last blockerade både solen och… Continue Reading →
Trots att det var tidig eftermiddag var det nästan mörkt inne. Alla var samlade i köket. Några oljelampor och stearinljus var tända. Det hela påminde väldigt mycket om hur det var den där kvällen för en vecka sedan när vi… Continue Reading →
© 2026 Urvaken — Powered by WordPress
Theme by Anders Noren — Up ↑