Det har varit en tuff vinter och än är den inte över. Men ljuset kommer fort åter nu och så även små tecken på att saker och ting nu äntligen börjar gå åt rätt håll. Någon gång måste det ju vända, kan man tycka.
Först och främst så tycker jag att det finns små men tydliga tecken på att min nya medicin mot ulcerös kolit faktiskt verkar hjälpa. Även om jag kommer från ett katastrofalt dåligt läge så känner jag väldigt sakta hur det nu går åt rätt håll. Men om det är medicinen som ger effekt eller om det är skovet som mattas av (eller en kombination) är omöjligt att säga ännu.
Nästa positiva nyhet är att min provanställning nu övergår i en fast anställning. Detta har varit en hållpunkt i min planering inför framtiden och nu vet jag att jag kan fortsätta på inslagen bana med en större trygghet. Hade jag inte fått jobba kvar, vilket hade varit helt rimligt med tanke på hur den pågående pandemin påverkar ekonomin, hade det inte varit en katastrof, men ännu ett avbräck i min planering och mitt arbete att få ordning på hemstället.
Förhoppningsvis kan jag återfå lite energi till att återuppta sådant jag tvingats lägga på is under en tid. Framför allt hoppas jag kunna ha ork att ta mig ut till stugan och påbörja snöröjningen.
Under de senaste månaderna har jag faktiskt lagt de mesta tankarna om prepping åt sidan bara för att mäkta med vardagen. Nu börjar hjärnan så sakta återgå till ett normalläge och med lite tur kommer det komma lite mer relevanta inlägg framöver.