Resan att komma dit jag nu befinner mig har varit minst sagt krokig och kantad av osäkerhet, tvivel och motgångar. När så i slutet av sommaren väl befann mig där jag kämpat så för att vara kunde jag ändå inte glädjas. För mycket känslor kortslöt mig. Jag gick från sorg och saknad till att känna i princip ingenting, annat än ångest och tomhet.
Det gjorde så fruktansvärt ont att lämna alla jag älskade bakom mig.
Fyra månader senare. Mörker och kyla. Snö och is. På en nästan tom Europaväg på väg hem efter jobbet, sitter jag för första gången och ler för mig själv. Äntligen har innebörden av mitt val sjunkit in och jag kan glädjas åt mitt livs kanske största beslut.
Förändringar kan vara svårt beroende på omständigheter. Åter vandrar mina tankar till hur människor skulle reagera om skiten träffar fläkten (SHTF) och man tvingas fly från sina hem, i värsta fall utan riktning eller mål. Vad skulle inte det göra med dessa människors psykologiska hälsa, även om klarar sig fysiskt oskadd?
Eftersom jag ämnar ta emot en begränsad skara människor (släkt, vänner) i just den situationen om SHTF, är dessa tankar relevanta då det kommer vara av vikt att i någon möjlig utsträckning förstå vad de går igenom. Även om de på något plan är införstådda med vad det kan innebära är jag helt övertygad om att det inte går att förbereda sig fullt ut på ett sådant scenario.
Med det sagt finns det ingenting i min egen erfarenhet som säger att jag kommer klara mig undan samma psykologiska effekter av att SHTF. Detta trots att jag funderar kring dessa frågor väldigt ofta och har gjort så under mer än ett och ett halvt decennium. Detta trots att jag har mindre att förlora än de flesta då jag inte är så fäst vid materiella tillgångar. Detta trots att jag gått igenom ett antal trauman tidigare i livet. Inget kommer kunna förbereda mig eller någon annan fullt ut för vad ett riktigt SHTF-scenario faktiskt innebär rent psykologiskt.
Men just nu gläds jag. För första gången på länge kan jag faktiskt hävda att jag mår rätt bra. Någonstans är det precis allt jag någonsin kan önska – att få må bra. Det är också en förutsättning för att kunna vara mer närvarande i nuet, att leva livet här och nu.