Innan helgen började jag skriva ett inlägg om vikten att kunna se det positiva mitt i en kris. Om hur viktigt det är att hitta det vackra i en galen värld. Att hitta energi och glädje att fylla livet med. Trots allt går livet vidare, SHTF eller inte.
Inlägget blev aldrig färdigt. Istället kom helgen och beskedet om att min far avlidit natten mellan lördagen och söndagen. Efter en lång tids sjukdom förlorade min multisjuke far kampen.
Den sista tiden har varit så fylld med negativa händelser i mitt liv att inlägget om att söka det positiva nästan ter sig som ett skämt. Det är inte så att jag inte försöker ha en positiv inställning, men när livet serverar bajsmacka på bajsmacka är det svårt.
Alla element för ett SHTF finns att finna i mitt liv under de senaste 3-4 månaderna. Trafikolyckan med det trauma som följde. Pandemin som nu härjar med allt den drar med sig i form av samhällsförändring, ekonomiskt kaos och livsomställningar. Och nu även dödsfall.
Det kan tyckas att ett kvartal är en lång tid, men det tar också tid att bearbeta alla händelser. Samtidigt ska händelserna inte bara bearbetas, de praktiska bestyren ska också hanteras. Självklart skulle sådant vara oändligt mer svårt att hantera under ett scenario där vi ser en total kollaps, men det betyder inte att det är lätt nu.
Trots allt som hänt kan jag inte släppa tanken på vikten av att söka det vackra, det positiva, det som skänker glädje. Att kapitulera för misär är en värdelös strategi. Att överleva handlar inte bara om att fysiskt uthärda. Kanske ännu viktigare är att fylla tillvaron med sådant som ger livet mening.
Bild: Pudelek / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)