Det går inte så bra.
Nu har alla som älskar att gotta sig åt andras misslyckanden spetsat öronen. Dock är det sanningen. Det går faktiskt inget bra. Primärt är det behandlingen av min kroniska tarmsjukdom som har stött på patrull.
Min gamla medicin hade under kanske ett halvår minskat i effekt. Detta parerades med ökad dos och tätare intervall. Till slut konstaterades att jag utvecklat antikroppar mot medicinen och denna i princip blev verkningslös.
Konsekvensen är att inflammationen i tarmen åter börjat växa och symptomen tilltar. Rent krasst mår jag alltså inte bra, med uttorkning, konstant värk och utmattning som gör mitt liv rätt så miserabelt. Dock har jag lyckats hålla mig från att bli sjukskriven någon längre period. Än så länge, kanske ska påpekas.
En ny medicin håller på att fasas in nu, men då detta är väldigt tröga system kan det ta upp till tio veckor innan man ens kan göra en preliminär utvärdering. Tills dess är jag helt utlämnad till mitt immunförsvars nycker.
Positivt är väl att jag varit snusfri sedan 9/7 2019, men helt ärligt är det svårt att glädjas åt något alls just nu när kroppen i övrigt är helt trasig.
January 4, 2020 at 12:14
Hej!
Har du ev. möjlighet att opereras? Jag har släktingar som gjort det med mycket bra resultat.
Med vänlig hälsning.
January 4, 2020 at 16:56
Jag har diskuterat det med min läkare, men det fungerar inte i min situation. Så jag får vackert ge mig till tåls tills dess att en medicin hittas som ger effekt.
January 4, 2020 at 13:40
Lider inte av samma sak men ändå stor igenkänningsfaktor. Inte kul när kroppen sätter stopp för vad man vill göra. För min del har “väggen” gjort att jag inte vågar/kan pressa kroppen särskilt mycket och just nu så är promenader min träning (jag som egentligen inte tycker att promenader är träning – men allt handlar om personlig nivå). En lugn promenad och pulsen ligger i maxpulsintervallet – känner inte igen mig själv. Hoppas att nya medicinen funkar bra och att du börjar må bättre! Träning får man göra på den nivå som passar för tillfället, och ibland innebär det ingen träning alls.
January 5, 2020 at 04:20
Ja det är hemskt att vara beroende och prepper, det går liksom inte alls ihop. Jag har också fått en inflammatorisk sjukdom som sätter käppar i hjulen för det mesta jag vill ta mig för. När det känns som mest jävligt hopplöst kan jag tipsa dig om att stamcellsforskningen tydligen går framåt med stormsteg. Det ger hopp att tänka på. Att då ha slutat med nikotin och på andra sätt försöka sköta sig är ju en riktigt bra förberedelse.