Hur många gånger man än påtalar en ståndpunkt eller förklarar hur man tänker, känner och resonerar verkar det alltid finnas människor som vill lägga ord i ens mun. De enda logiska slutsatserna jag kan dra av detta är att dessa människor antingen inte lyssnar på eller läser vad jag skriver eller så är de oförmögna att förstå innebörd av ord och meningar.

“Du vill ju att det ska gå åt helvete!”

Räck upp en hand om du hört dessa ord eller något i den andemeningen, riktat mot dig som preppar. Jag är övertygad om att de flesta sunda människor inte vill uppleva ett riktigt katastrof-scenario (SHTF). Detta inkluderar preppers. Betyder det att jag talar för alla? Självklart inte. Det finns människor där ute som önskar att allt ska gå käpprätt åt skogen, att samhället kollapsar.
Varför? Jag vet inte, för jag tillhör inte den kategorin människor. Gissningsvis är de missnöjda med sitt nuvarande liv av olika anledningar och tror sig kunna “vinna” på en total kollaps.
Fantiserar man om att leva i en laglös Mad Max-värld är det inget fel med det. Vi fantiserar alla om olika saker. Jag fantiserar om att flytta upp till BOL Norr. I dessa fantasier finns inga mygg, ingen snö, inget mörker och ingen kyla. Andra fantiserar om att vinna massor med pengar eller att vara en hemlig agent eller om en snygg, sexig sambo eller om att flyga till månen. Fantasier låter oss utforska alternativa verkligheter på ett ofarligt sätt. Vissa fantasier är realistiska, andra inte.
Att ta steget från att fantisera om något till att önska något är kanske inte så stort. Tills man inser att en önskan indikerar en riktning, en vilja att något sker. Det blir rätt oskyldigt om man går från att fantisera om att vinna en miljon kronor till att önska det. Värre blir det om man går från att fantisera om att någon dör till att önska livet av något. Då börjar det bli ganska otäckt. Det är just det som är skillnaden mellan de som fantiserar om ett SHTF-scenario och de som önskar ett sådant. Visst kan man i affekt önska något hemskt. De flesta kommer dock till sans och inser att de faktiskt inte alls önskar detta, när man väl får tänka igenom det hela ett par extra gånger.
Det finns vissa scenarier som jag personligen anser mer troliga att de kan inträffa än andra. Men jag baserar dessa slutsatser på vad experter på området anser, inte vad jag vill eller önskar ska ske. Om en professor gissar att risken för att Sverige blir indraget i ett krig är 17% tar jag detta på större allvar än om någon okänd person på Youtube hävdar att jorden kommer att invaderas av utomjordingar om ett år. Detta är bara ett exempel för att illustrera.
Min egen inställning är att jag egentligen inte tror att någonting alls kommer att hända, baserad på sannolikhet. Lika så är min önskan och förhoppning att ingenting kommer att hända. Detta betyder inte att risken är obefintlig och helt osannolik. Konsekvensen för mig själv och min familj om ett SHTF-scenario skulle inträffa är så pass omvälvande att jag gör bedömningen att jag inte kan bortse från den lilla risk som finns.
Det är egentligen lika enkelt som svårt; till vilka odds är du beredd att spela med ditt eget liv som insats? Om du kan förbättra oddsen till din fördel, skulle du då inte göra det?