En kort anekdot från min verklighet – just nu.
Som situationen nu är måste jag ha tak över huvudet när jag väl sålt huset. Det enda rimliga för mig just nu är att hyra en lägenhet. Jag har aldrig haft problem att få tag på lägenheter och har aldrig behövt stå i kö. Men så var det rätt länge sedan jag sökte en hyresrätt också. Idag har vi tydligen en helt annan situation.
I den lilla ort jag bor är det ca 80 sökande per nytt objekt. Tittar jag på angränsande städer, som alla är större, är situationen än värre. Det finns helt enkelt inte längre lägenheter att hyra. För mig som med kort varsel måste ta vägen någonstans, blir det alltså till att hitta  vad som helst, var som helst. Själv skulle jag kunna bo i ett tält om det var så, men när man är förälder har man lite högre ambitioner än så för sina avkommor.
Vad jag tolkar detta som är en allvarlig indikator och varningssignal. Bostäder är bland det mest basala vi behöver. Ett samhälle där en extrem bostadsbrist råder riskerar att stagnera. Arbetskraft kan inte flytta dit den behövs. Studenter kan inte skaffa sig efterfrågad utbildning. Familjer kan inte växa eller skapas.
Nu är det ingen nyhet att det är bostadsbrist. Nyheten för mig är att den nu nått även små orter. Hur detta ska lösa sig, både för mig privat och för samhället i stort, är i skrivandes stund en gåta utan svar.