Igår slaktade jag mina första två kaniner. De var inte kaniner ur vårt eget bestånd utan två vi fått av en vän som ändå skulle tas bort. Så de var inte av samma ras som våra stora New Zealand Red, utan mindre (kommer inte ihåg rasens namn). Först hade jag tänkt att dokumentera det hela med bilder och sedan skriva ett utförligt inlägg om hur man går tillväga, men efter lite övervägande insåg jag att det nog skulle bli rätt makabert. Trots allt verkar många ha svårt med att se verkligheten och särskilt om man har erfarenhet av kanin som sällskapsdjur.
Nåja, det hela fortlöpte utan komplikationer och hela djuren togs hand om. Vad jag menar med det är att skinnet kommer att bearbetas (inte av mig utan en vän som gillar sådant). Kött, ben, lever, njurar, hjärtan, lungor och magsäck blev till hundmat. Det enda som kasserades var tarmar, galla och urinblåsa. För mig känns det bra att kunna ta tillvara på så mycket som möjligt. Totalt blev slaktvikten 4,5 kilo för båda kaninerna.
Som sagt var detta första gången jag slaktade en kanin och det väldigt stor skillnad att göra det än att t.ex skjuta ett rådjur eller älg. Du gör detta med djuret i handen så att säga, vilket också gör att det blir mycket påtagligt och nära. Det kändes ändå bra att det inte kändes bra. Jag tycker verkligen inte om att ta ett liv. Hade jag tyckt det var roligt eller varit oberörd skulle jag nog bli rätt orolig för min egen mentala hälsa. Men om det måste göras så vet jag hur man gör och att jag kan göra det. Antagligen hade jag sett på det lite annorlunda om det varit med tom mage i ett SHTF-scenario.
Hur som haver, nu har vi gått igenom alla moment som innefattar kaninuppfödning; från att få ungar till att slakta. Det är förvånansvärt enkelt att hålla köttkaniner. De sköter sig själva bara man ger dom mat, vatten och håller rent. De är för det mesta trevliga att ha att göra med och klarar väder och vind utan problem.