Ofta får jag frågan om vad jag skulle göra, eller hur jag skulle känna, om inget skulle hända. Alltså om inte skiten träffar fläkten utan livet går vidare som vanligt. Det är en ganska intressant tanke som jag funderade mycket kring innan jag började preppa.
Egentligen är svaret först helt uppenbart. Jag skulle bara bli glad om ingen kris eller katastrof drabbade mig, min familj och mitt land. Det är ju trots allt det vi alla hoppas på, att inget ska hända och att allt kan fortsätta som vanligt. Att sedan förbereda sig för det värsta är lite som att skaffa en försäkring.
Den stora skillnaden mot en försäkring är att ditt prepp alltid går att använda även om det skulle uppstå en kris. Maten går fortfarande att äta (om du roterat klokt), bränsle kan fortfarande användas, verktygen har inget bäst-före-datum och har du ädelmetaller har dessa fortfarande ett värde. En försäkring som aldrig används har bara kostat dig pengar, men du får aldrig tillbaka dessa om du inte använder försäkringen.
Så jag skulle känna mig glad (och lättad) om framtiden visade sig bli lugn, fredlig och okomplicerad. Vad jag skulle göra med mina prepp? Fortsätta preppa, fortsätta rotera. Jag kan inte tänka mig att vi kommer till en viss punkt i framtiden där man med säkerhet kan säga att ingenting någonsin kommer att hända igen. Vissa trodde att så var fallet när Sovjetunionen föll. Aldrig mera krig. Titta var vi är idag. Lika så är det med naturkatastrofer, social oro eller arbetslöshet eller sjukdom. Vem kan ge mig en garanti för att något sådant aldrig kommer att ske?
Därför kommer jag fortsätta preppa för det värsta och hoppas på det bästa. Framtiden tar aldrig slut. I bästa fall får min son ärva allt jag bunkrat upp och förhoppningsvis är han klok nog att fortsätta. Har han riktig tur kommer han att ärva en kappsäck full med ädelmetaller som i sin tur ger honom en ekonomisk trygghet. Som jag ser det så är mitt prepp en investering inte bara här och nu och i morgon, utan till framtida generationer.