Orkar egentligen inte skriva. Bara tanken på att förklara allt – igen, är uttröttande. Den korta versionen är att min nya medicin inte fungerar mot den Ulcerös kolit som jag har. Jag är mitt uppe i ett nytt skov. Provresultaten är åt helvete. Hela kroppen är trasig, ur balans.
Mitt i allt detta har jag tonvis med snö jag skulle vilja ta hand om vid stugan, vilket givetvis inte fungerar när kroppen är som den är. Detta leder till än mer frustration och irritation. Dessutom vill jag verkligen inte vara sjuk just nu av den enkla anledningen att min provanställning går ut i februari och fler sjukdagar är väl knappas till min fördel.
“Men är man sjuk så är man”, säger säkert någon. Ja, visst, det är så förbannat lätt att tänka så när man är frisk. Jag orkar fan inte mer snart. På riktigt. Efter så många år av konstanta bakslag är jag så evinnerligt trött på detta. Att aldrig få må bra. Att inte kunna ha ett socialt liv. Att aldrig få orka det jag vill. Att, i bästa fall, bara orka med vardagen.
Jag lever inte. Jag överlever. Utan livskvalitet, bara en klump kött som släpar sig fram dag efter dag. Just idag orkar jag inte vara positiv. Jag orkar inte.