Om du fick välja exakt hur du fick leva ditt liv från och med nu, hur skulle du då välja att leva det? Tänk efter nu, riktigt, riktigt noga. Är du klar?
Det är inte jag. Ändå har jag från och till ägnat nästan 30 år åt denna tanke. Givetvis finns det en rent egoistisk aspekt av att fundera kring detta just nu, men det är också värdefullt att fundera kring för att kunna sätta upp långsiktiga mål. Det är så klart väldigt lätt att tro att bara man har massa pengar så blir man lycklig och fri att göra vad man vill.
Mitt första problem uppstår vid frågan “vad vill jag jobba med”. Faktum är att problemet uppstår redan innan jag börjat tänka på svaret. Problemet är frågan i sig. Varför ska jag som människa identifiera mig med ett arbete? Men något måste man ju göra på dagarna? Så klart. Att sitta i en soffa utan att göra något är inte mycket till liv. För mig är att arbete och liv är samma sak. Livet levs även under “arbetstid”.
Frågan som bör ställas är kanske snarare “vilken sysselsättning skulle ge ditt liv mening”. Jag vet massor av människor som jobbar med sådant som de verkligen brinner för trots dålig lön, värdelösa arbetstider och usla chefer. Det kan vara lärare, sjuksköterskor, brandmän, militärer, poliser, präster, egenföretagare (illa om man har en usel chef då) och så vidare. Jag avundas de människor som hittat sitt kall i livet.
Ett intressant experiment är att gå igenom platsannonser helt på måfå och se hur många av de erbjudna jobben som verkligen känns som något du skulle brinna för och som gav ditt liv mening. Själv har jag hitta exakt noll sådana arbeten.
Kanske är det så att jag är ovanligt kräsen. Eller så är det som så att den stora majoriteten har ett arbete som de accepterar, men inte mer. Det är “okej” eller “duger”. Så där lite lagom svenskt. Det ger en inkomst och det räcker så.
Arbete är en sak. Sedan då? Vad skulle du göra på din fritid om du fritt fick välja vad du kunde ta dig för? Vilka intressen har du? Vad ger ditt liv mening?
“Livskris. Du är i en livskris!”, hojtar säkert vissa.
I så fall har jag varit i en konstant livskris. Nej, detta handlar om något helt annat. Betänk följande. Du ägnar merparten av ditt liv att göra “karriär”. Du klättrar uppåt i den sociala stegen. Bättre jobb. Högre lön. Förverkligar dina drömmar. Köper först en fin lägenhet, sedan ett fint hus i det fina kvarteret. Du “blir någon”. Du blir ett jobb, en titel, en adress. Du lever “drömmen”.
Sedan tas allt detta ifrån dig. Skiten träffar fläkten. Alla pengar på banken blir oåtkomliga. Din dyra bil saknar bränsle. Ditt stora fina hus kan inte värmas upp. Du kan inte längre gå ut och äta på restaurang. Maten i affärerna är slut. Hela ditt livsverk rasar samman. Vad finns då kvar? Vad finns då kvar att leva för?
Vad ger ditt liv verklig mening? Vad har du kvar vid efter en kris, katastrof, SHTF?
Jag kan bara svara för mig själv. Och jag har fortfarande fler frågor än svar.
May 5, 2016 at 10:32
Jag har ofta haft den tanken, när man jobbar med IT och inser att “om någon stänger av huvudströmbrytaren så betyder ingenting av det jag gör längre något alls”. Den tanken blir tydligare och tydligare, samtidigt som jag den hårda vägen har fått känna på hur det är att inte klara av att jobba alls, eller knappt existera. Lärdomen jag tar med mig från det är att jobb är extremt sekundärt. Pengar likaså. Minimera den skiten, maximera livet – om det än så är att sitta på soffan så är det något du valt för att du vill det.
May 7, 2016 at 08:55
Jag som har cirka 450 dagar kvar till pension har också börjat fundera på: Vad ska jag göra
när jag inte åker till jobbet. Hör själv hur tråkigt det låter, är jag bara mitt jobb?
Nej du, när jag går i pension då ska jag gå in helhjärtat för att få mina dagar som jag vill, sova,
besöka vänner, fixa i stugan, umgås med barnbarnen se till att de inte blir skärmhypnotiserade
ungdomar, bunkra och se till att ha det mesta i ordning inför det som kommer.
Jag ska göra som ovanstående skrev i sin kommentar: Maximera livet.
May 7, 2016 at 14:22
Ja. Det krävs inte ens att skiten träffar fläkten eller att mänskligheten håller på att gå under.. Det räcker med att jag själv blir arbetslös eller långtidssjukskriven för att titeln går förlorad, huset och bilen måste säljas och du inte längre har råd med ett internet-abonemang (inkl. digital-TV). Sociala hjälper inte till med hus-lånet, konsumtions-krediter, mat åt djuren eller avbetalningen på din dyra bil. Skyddsnätet är nog sämre än vad många tror.
Jag har under årens lopp sett många människor som i det närmaste gått under när de förlorat inkomsten. De flesta tar sin livs-situation för givet och har ingen som helst backup om det skiter sig på det personliga planet. Jag vill helst inte vara beroende av allt för stora inkomster oavsett om SHTF inträffar eller om livet tar en mindre vändning. Därför preppar jag medan inkomsterna är okej och skaffar mig lönsmma och trivsamma hobbies som jag kan fortsätta med oavsett inkomst eller livs-situation. Eller som kan vara nyttiga för mig även om skiten skulle träffa fläkten.
May 9, 2016 at 07:29
Mer eller mindre funderar väl de flesta kring detta åtminstone i perioder under sitt liv. Själv jobbar jag “på kontor” och skulle så gärna vilja göra något helt annat – men har ingen aning om vad. Ett absolut kriterium för min del just nu är att jag inte kan gå ned i lön och det begränsar urvalet lite. Jag är inte speciellt kräsen på vad jag skulle kunna tänka mig att göra, men jag skulle önska mig ett jobb där jag fick röra på mig om dagarna, gärna utomhus. Att utbilda mig till något annat är inte aktuellt eftersom jag redan har studielån och inte anser mig ha råd att leva på den nivån just nu (räkningar och lån att betala…..). Känns lite hopplöst och låst men jag fortsätter leta och kanske dyker något upp som är intressant. Detta med att göra karriär har jag lagt på hyllan för länge sedan, det lockar mig inte överhuvudtaget. Men jag anser också att man aldrig ska sluta fundera, även om man för tillfället är nöjd. Det är nog ett sundhetstecken att med jämna mellanrum fundera över sitt liv så länge det inte tar över helt.
May 11, 2016 at 17:30
Vi är 55 båda två, och kommer detta året att gå ner på halvtid, och med stor sannolikhet helt sluta med lönearbete inom ett år. Vi har jobbat med IT i 30 år, och samlat samman en del på kistbotten, plus att huset är betalt i november. Så vi väljer detta arbetsfria liv helt medvetet.
Sysselsättning är inga problem. Eftersom vi har stor trädgård (3500 kvm) och jag gillar odling, så ska köksträdgården utökas. Min man vill gärna jobba lite mer aktivt med våra investeringar, jag kan tänka mig volontärarbete inom nåt med djur (katt- och hundstall eller liknande). Men vi gitter inte sitta i möte, ökad byråkrati, fler o fler processer som ska följas, kunder som undrar varför allting ska ta så lång tid (pga byråkrati o processer och ökad kontroll av precis allting. Min mans gräns gick när det skulle bli peer-review av JCLer. Några av er förstår det, inte alla).
Så vi kommer att till viss del säga tack o farväl till samhället. I den mån man kan o vill.
Att min indentitet skulle ligga i jobbet är löjligt. Jag har aldrig förstått den inställningen. Jag är jag.
June 3, 2016 at 19:48
Jag har varit medveten om att något kommer hända som kommer förändra samhället som vi känner det en längre tid, kanske sammanlagt fem år. Jag närmar mig trettio år nu, och jag har levt ett händelserikt liv, även med mycket ensamhet, depression och alltid kännt att jag inte passar in. Det jag kommer säga nu kommer förmodligen få många att skratta eller något, men då får dem väl göra det. Kanske det tidigare jaget skulle gjort det i alla fall. Men det jag vill säga till alla är att om du någonsin, av hela ditt hjärta, ber till Jesus (ja jag sa Jesus) så kommer ditt liv aldrig mer bli sig likt.
Mitt tips till alla efter jag själv gjorde det för två och ett halvt år sedan är att man gör detsamma. Och Gud har lagt en börda på mitt hjärta för bl.a prepperrörelsen eftersom jag själv kommer därifrån.
Den känsla man har av att något kommer hända är känslan av att leva i ett samhälle som rusar ut från Guds beskydd. Ut i mörkret.
June 16, 2020 at 09:04
Spännande text