Mitt minne sviker mig, men jag tror att det \u00e4r n\u00e5gon ursprungsbefolkning som h\u00e4vdar att vi f\u00e4rdas in i framtiden med ryggen f\u00f6rst. Detta d\u00e5 det som varit \u00e4r det enda vi kan se. Framtiden \u00e4r ok\u00e4nd och g\u00e5r inte att blicka in i.
\n\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det just att blicka in i framtiden som jag st\u00e4ndigt f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra. F\u00f6r min egen del, var mitt liv \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g och var jag vill. Men ocks\u00e5 f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 ett grepp om var vi som samh\u00e4lle och civilisation \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. En d\u00e5res uppgift m\u00e5h\u00e4nda. Trots det kan jag inte sluta f\u00f6rs\u00f6ka.
\nIbland g\u00e5r det r\u00e4tt bra. De senaste \u00e5ren har varit s\u00e5 h\u00e5rt fokuserade p\u00e5 att komma n\u00e4rmre eller till det jag f\u00f6rut kallade BOL Norr, att det var l\u00e4tt att ta sikte in i framtiden. Med ett konkret m\u00e5l att str\u00e4va efter tenderar framtiden te sig klar och tydlig.
\nNu n\u00e4r m\u00e5let delvis \u00e4r n\u00e5tt (jag bor ju \u00e4nnu inte i min stuga, men \u00e4r tillr\u00e4ckligt n\u00e4ra) b\u00f6rjar framtidsvisionen suddas ut, bli otydlig och vag. Det n\u00e4sta logiska steget borde givetvis vara att ta sikte p\u00e5 att permanent bos\u00e4tta mig i hemst\u00e4llet. \u00c4nd\u00e5 kan jag inte se det. Och jag kan f\u00f6r mitt liv inte begripa varf\u00f6r det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt.
\nDet \u00e4r fullt m\u00f6jligt att detta grundar sig i en st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande tr\u00f6tthet. En k\u00e4nsla att vara b\u00e5de rotl\u00f6s, rastl\u00f6s och nedst\u00e4md vilket i sin tur leder till en konstant frustration och vanmakt. S\u00e4rskilt nu n\u00e4r v\u00e4rlden ser ut som den g\u00f6r, v\u00e4ger detta extra tungt.
\nDock \u00e4r det inte bara det. N\u00e5gonstans finns en k\u00e4nsla av vilsenhet. Troligen beh\u00f6ver jag landa i de f\u00f6r\u00e4ndringar jag nu gjort, hitta nytt fotf\u00e4ste. \u00c4ven om det \u00e4r om\u00f6jligt att se in i framtiden tycker jag s\u00e5 mycket tyder p\u00e5 att det kommer bli l\u00e5ngt mycket mer s\u00e4mre innan det kan bli b\u00e4ttre igen. Samtiden ger mig varken tid eller ro att stanna upp.
\nBara en sak till att fixa.
\nAllt \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt p\u00e5 avst\u00e5nd, n\u00e4r f\u00e5 detaljer \u00e4r tydliga. “Det \u00e4r bara att…”, brukar det heta. Visst \u00e4r det s\u00e5, men det \u00e4r l\u00e4tt att drunkna i alla detaljer. Kanske hade det p\u00e5 s\u00e4tt och vis varit l\u00e4ttare om jag flyttade direkt till hemst\u00e4llet ist\u00e4llet f\u00f6r att g\u00f6ra som jag g\u00f6r nu. Men l\u00e4ttare \u00e4r inte det samma som b\u00e4ttre i det l\u00e5nga loppet.
\nKanske \u00e4r det inte framtiden som \u00e4r dunkel utan det \u00e4r avsaknaden av visioner och tydliga m\u00e5l som det egentligen handlar om. \u00c4nd\u00e5 kan jag n\u00e4stan tycka att de \u00e4r, om \u00e4n inte det samma, s\u00e5 v\u00e4ldigt snarlika i den h\u00e4r kontexten. Den vise skulle strunta i att l\u00e5ta framtiden styra och i st\u00e4llet leva i nuet.
\n\u00c4nd\u00e5 kan jag inte sl\u00e4ppa taget. Under mitt sista halv\u00e5r i Eskilstuna kunde jag leva i nuet och det var fantastiskt befriande. Anledningen var s\u00e5 klart att framtiden d\u00e5 var utstakad och klar. Jag skulle flytta hit upp. Nu \u00e4r jag h\u00e4r och ingenting blev riktigt som jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. Det var tydligen inte bara visionen och blicken in i framtiden som f\u00f6rsvann. Jag fick vad jag ville, vad jag str\u00e4vat efter, men det fyller inte h\u00e5let i hj\u00e4rtat.
\n\u00c4r det s\u00e5 att jag \u00e4r tillbaka till fr\u00e5gan om vad som faktiskt ger tillvaron, rent av livet, mening. Det \u00e4r l\u00e4tt att s\u00e4ga vad som inte g\u00f6r det. S\u00e5 varf\u00f6r g\u00f6r jag allt det h\u00e4r? Jag har inte l\u00e4ngre n\u00e5got bra svar, f\u00f6r jag har tappat kompassriktningen. Allt g\u00e5r p\u00e5 instinkt, p\u00e5 rutin, p\u00e5 automatik. Utan mening eller m\u00e5l. Jag g\u00f6r s\u00e5dant som tidigare sk\u00e4nkte gl\u00e4dje och ro utan att det nu ger n\u00e5got alls. Ritualer utan inneh\u00e5ll eller syfte.
\nDet sl\u00e5r mig att det k\u00e4nns som att fira julafton ensam. Man k\u00f6per julmat och tillagar, k\u00f6per julklappar till sig sj\u00e4lv, \u00e4ter i ensamhet, \u00f6ppnar i samma ensamhet. Ritualen \u00e4r den samma, men inneh\u00e5llet \u00e4r tomt. Det \u00e4r inte ritualen i sig som ger den mening, det \u00e4r sammanhanget. Det \u00e4r gemenskapen. Att dela en upplevelse med andra.
\n40 \u00e5r och v\u00e4xel har g\u00e5tt. Lika l\u00e5ng tid \u00e4r kvar, om jag har tur. Sj\u00e4lvklart f\u00f6rst\u00e5r jag att jag inte kan f\u00f6rutsp\u00e5 hur resten av livet ska se ut. Realistiskt kan jag inte ens se l\u00e4ngre bort \u00e4n efter ny\u00e5r.
\nDe gr\u00e5 h\u00e5rstr\u00e5na blir bara fler i spegeln. De bekommer mig inte. Jag r\u00e4ds inte \u00e5ldern. Men jag r\u00e4ds framtiden. Den dunkla som inte g\u00e5r att se, men ana. Det s\u00e4gs att vi skapar v\u00e5r egen framtid. Tydligen backar vi in i den och ska ta l\u00e4rdom av v\u00e5rt f\u00f6rflutna. S\u00e5 var l\u00e4mnar det oss?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mitt minne sviker mig, men jag tror att det \u00e4r n\u00e5gon ursprungsbefolkning som h\u00e4vdar att vi f\u00e4rdas in i framtiden med ryggen f\u00f6rst. Detta d\u00e5 det som varit \u00e4r det enda vi kan se. Framtiden \u00e4r ok\u00e4nd och g\u00e5r inte… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":5016,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[23,6,17],"tags":[282,506,522,694,901,973],"class_list":["post-5010","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-bol-norr","category-framtid","category-preppning","tag-framtid-2","tag-mal","tag-mening","tag-riktning","tag-tvivel","tag-vision"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2020\/11\/walkers-486583_1920.jpg?fit=1920%2C1187&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5010","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=5010"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/5010\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/5016"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=5010"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=5010"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=5010"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}