{"id":4209,"date":"2019-07-13T09:00:38","date_gmt":"2019-07-13T07:00:38","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=4209"},"modified":"2019-07-13T09:00:38","modified_gmt":"2019-07-13T07:00:38","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-24","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/07\/13\/alla-veckorna-som-gatt-del-24\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 24"},"content":{"rendered":"

Det var b\u00e5de skr\u00e4mmande och en l\u00e4ttnad att se konturerna av en annan m\u00e4nniska ute i sn\u00f6stormen. Givetvis visste vi inte vad personen hade f\u00f6r avsikter, men n\u00e4stan omedelbart kunde jag se att n\u00e5got inte var r\u00e4tt. Gestalten r\u00f6rde sig sakta, som att varje steg var en b\u00f6rda. N\u00e5gra sekunder stod vi alla n\u00e4stan paralyserade, fascinerade av att besk\u00e5da denna suddiga figur som sakta, steg f\u00f6r steg n\u00e4rmade sig huset.
\nAtt ljuset fr\u00e5n f\u00f6nstren syntes ut\u00e5t var n\u00e5got vi aldrig hade reflekterat \u00f6ver, men nu blev det pinsamt uppenbart att vem det \u00e4n var som tog sig n\u00e4rmre huset helt klart m\u00e5ste veta att det fanns andra m\u00e4nniskor d\u00e4r inne.
\nPl\u00f6tsligt rasade den k\u00e4mpande m\u00e4nniskan ihop mitt i ett steg och blev liggandes i den kalla, mjuka nysn\u00f6n.
\nMin faster och jag reagerade instinktivt och b\u00f6rjade snabbt r\u00f6ra oss mot hallen f\u00f6r att kl\u00e4 p\u00e5 oss och g\u00e5 ut f\u00f6r att hj\u00e4lpa den som nu l\u00e5g i sn\u00f6n p\u00e5 g\u00e5rden. Men min far var redan p\u00e5 plats i hallen, laddandes ett av gev\u00e4ren. Min f\u00f6rsta tanke var att han skulle skjuta den stackars hj\u00e4lpl\u00f6sa m\u00e4nniskan d\u00e4r ute och jag b\u00f6rjade hetsigt protestera. Min far avbr\u00f6t mig abrupt med h\u00f6g r\u00f6st att det var f\u00f6r rovdjur och inte m\u00e4nniskor. L\u00e4ttad och inte s\u00e5 lite skamsen kl\u00e4dde jag p\u00e5 mig ytterkl\u00e4derna och gick ut tillsammans med min faster och far.
\nDen automatiska ytterbelysningen t\u00e4ndes av v\u00e5ra r\u00f6relser, men sn\u00f6n f\u00f6ll s\u00e5 t\u00e4tt att det \u00e4nd\u00e5 knappt gick att urskilja n\u00e5gra detaljer av personen som l\u00e5g bara tjugo meter bort. Min far t\u00e4nde en ficklampa och gav till min faster som tog t\u00e4ten. Hon ropade mot m\u00e4nniskan i sn\u00f6n, fr\u00e5gade hur denne m\u00e5dde. Vindens vinande gjorde det sv\u00e5rt att uppfatta om det kom ett svar. Vi fortsatte sakta fram\u00e5t samtidigt som min faster hela tiden pratade med en lugn r\u00f6st och f\u00f6rs\u00e4krade att vi ville hj\u00e4lpa till.
\nBara n\u00e5gra meter fr\u00e5n gestalten kunde jag \u00e4ntligen urskilja detaljer. Det var en kvinna, som nu l\u00e5g p\u00e5 magen i sn\u00f6n. Hennes en g\u00e5ng l\u00e5nga h\u00e5r var fl\u00e4ckvis borta fr\u00e5n huvudet. Hennes kl\u00e4der var smutsiga och trasiga. Den jacka hon hade p\u00e5 sig s\u00e5g alldeles f\u00f6r stor ut.
\nP\u00e5 ryggen hade hon vad som s\u00e5g ut som en ryggs\u00e4ck som var \u00f6ppen. N\u00e4r min fasters ficklampa s\u00e5 gav ljus s\u00e5g jag till min f\u00f6rskr\u00e4ckelse att det l\u00e5g en liten barnkropp i ryggs\u00e4cken. Jag b\u00f6jde mig snabbt fram och tog upp det lilla byltet. Barnet var inte gammalt. P\u00e5 huvudet satt en tunn barnm\u00f6ssa. I \u00f6vrigt var barnet insvept i en filt s\u00e5 det enda som syntes var ansiktet. Ett ansikte som s\u00e5g d\u00f6dligt vitt ut.
\nI n\u00e4ra nog panik v\u00e4nde jag mig om och rusade in med barnet i den varma stugan. I k\u00f6ket lade jag barnet p\u00e5 k\u00f6ksbordet och ropade efter hj\u00e4lp fr\u00e5n min \u00e4lskade och min fasters man. N\u00e4r jag b\u00f6rjade lossa p\u00e5 filten ins\u00e5g jag till min f\u00f6rskr\u00e4ckelse att barnet var iskallt och helt stelt. Instinktivt tog jag upp byltet och gick fram till vedspisen f\u00f6r att ge s\u00e5 mycket v\u00e4rme som m\u00f6jligt.
\nDet var f\u00f6rsent. Det hade varit f\u00f6rsent v\u00e4ldigt l\u00e4nge. \u00c4nd\u00e5 blev jag sittandes vid spisen, med byltet i mina armar, hejdl\u00f6st gr\u00e5tandes. F\u00f6rsiktigt l\u00f6sgjorde till slut min fasters man det d\u00f6da barnet fr\u00e5n mitt grepp samtidigt som min \u00e4lskade h\u00f6ll om mig. Jag var helt f\u00f6rst\u00f6rd.
\nVad som h\u00e4nde resten av den kv\u00e4llen \u00e4r mest ett t\u00f6cken. Min far och faster lyckades b\u00e4ra in kvinnan i lillstugan. Hon levde, men var riktigt illa d\u00e4ran och pendlade in och ur medvetande. Det var uppenbart att hon var uttorkad och undern\u00e4rd. Ansiktet var fullt av ot\u00e4cka varfyllda s\u00e5r. Min faster stannade hos henne hela natten i lillstugan f\u00f6r att g\u00f6ra vad hon kunde f\u00f6r den stackars kvinnan.
\nN\u00e4r jag vaknade n\u00e4sta morgon ber\u00e4ttade min far att kvinnan hade avlidit under natten. Det hade inte funnit n\u00e5got n\u00e5gon av oss hade kunnat g\u00f6ra, kvinnan hade varit f\u00f6r sjuk. Inte heller kunde vi fastst\u00e4lla d\u00f6dsorsaken.
\nHon hade heller inte sagt n\u00e5got som kunde ge ledtr\u00e5dar kring vem hon varit, var hon kommit fr\u00e5n eller hur situationen var d\u00e4r. Inte hade hon haft n\u00e5got p\u00e5 sig som kunde identifiera vem hon varit. Den enda slutsatsen vi kunde dra var att det m\u00e5ste varit riktigt illa om man riskerar livet p\u00e5 ett litet barn f\u00f6r att bege sig r\u00e4tt ut i ingenstans.
\nFyra d\u00f6da m\u00e4nniskor fanns nu som vi p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var tvungna att hantera. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge fungerade det iskalla v\u00e4dret ute som en naturlig frys, men detta skulle bli ett problem s\u00e5 fort det blev varmare ute. Vi funderade p\u00e5 om det skulle vara ett alternativ att br\u00e4nna kropparna, men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4ndes hela tanken extremt motbjudande och makaber.
\nVi beslutade att flytta kvinnans och hennes barns kroppar upp till grannens stuga. Det var tungt att sl\u00e4pa p\u00e5, trots att kvinnan varit utm\u00e4rglad. Den enda tr\u00f6sten den morgonen var att det inte l\u00e4ngre sn\u00f6ade, men den djupa nysn\u00f6n gjorde inte detta arbete l\u00e4ttare.
\nV\u00e4l hemma igen f\u00f6rs\u00f6kte vi hitta tillbaka till rutinerna. De senaste dagarnas h\u00e4ndelse hade satt djupa sp\u00e5r hos oss alla. Min faster hade m\u00f6rka p\u00e5sar under \u00f6gonen och hennes blick var tom n\u00e4r hon kom ner efter att ha sovit till efter lunch. \u00c4ven mina egna tankar var fyllda med fr\u00e5gor och oro.
\nDen enda som inte verkade ett dugg brydd var v\u00e5r trogna hund. Hon viftade alltid lika glatt p\u00e5 svansen s\u00e5 fort hon blev tilltalad. I n\u00e5gra m\u00f6rka \u00f6gonblick avskydde jag henne och hennes obekymrade l\u00e4ttja inf\u00f6r det faktum att barn och kvinnor dog p\u00e5 v\u00e5r g\u00e5rd. Givetvis var det min egen vanmakt, frustration och r\u00e4dsla som i detta m\u00f6rka \u00f6gonblick gick ut \u00f6ver en oskyldig varelse.
\nDjupt inom mig ins\u00e5g jag mitt i detta hur d\u00e5ligt f\u00f6rberedda vi alla var f\u00f6r att klara av denna nya v\u00e4rld.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em>
\nNu tar denna serie semester och \u00e5terkommer i slutet av augusti.<\/strong><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det var b\u00e5de skr\u00e4mmande och en l\u00e4ttnad att se konturerna av en annan m\u00e4nniska ute i sn\u00f6stormen. Givetvis visste vi inte vad personen hade f\u00f6r avsikter, men n\u00e4stan omedelbart kunde jag se att n\u00e5got inte var r\u00e4tt. Gestalten r\u00f6rde sig… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":4217,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-4209","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/07\/nuclear_winter.jpg?fit=1280%2C960&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4209","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4209"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4209\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4217"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4209"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4209"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4209"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}