{"id":4181,"date":"2019-06-29T09:00:56","date_gmt":"2019-06-29T07:00:56","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=4181"},"modified":"2019-06-29T09:00:56","modified_gmt":"2019-06-29T07:00:56","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-22","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/06\/29\/alla-veckorna-som-gatt-del-22\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 22"},"content":{"rendered":"

Vi ropade efter grannarna n\u00e4r vi gick in p\u00e5 den lilla g\u00e5rdsplanen. Fr\u00e5n f\u00f6nstren syntes inget ljus och fr\u00e5n skorstenen kom ingen r\u00f6k. V\u00e5ra rop f\u00f6rblev obesvarade. Det enda vi h\u00f6rde var ljudet av v\u00e5ra andetag. Den h\u00e5rda sn\u00f6n p\u00e5 marken bar m\u00e4rken av fotsp\u00e5r, men hur gamla dessa var gick inte att s\u00e4ga.
\nSp\u00e5ren gick fr\u00e5n ytterd\u00f6rren till ett utedass samt till det lilla vedskjul som stod l\u00e4ngs utedassets ena v\u00e4gg. Det var inte l\u00e5ngt mellan, kanske tjugo meter fr\u00e5n den lilla r\u00f6da stugan. Min fasters man gick upp den lilla trappen och knackade p\u00e5 ytterd\u00f6rren. Tre best\u00e4mda knackningar.
\nIngen svarade. Ingen \u00f6ppnade. Han vred ned handtaget, \u00f6ppnade d\u00f6rren lite och ropade \u00e5ter in i huset. Tystnaden var det enda svar vi fick. Trots att det var mitt p\u00e5 dagen skymdes fortfarande solen s\u00e5 pass mycket att det n\u00e4stan var som skymning.
\nInne i stugan var det m\u00f6rkt och n\u00e4r jag klev \u00f6ver tr\u00f6skeln snubblade jag n\u00e4stan p\u00e5 ett par gummist\u00f6vlar som stod i den lilla hallen. Vi ropade b\u00e5da tv\u00e5 igen. \u00c4ven denna g\u00e5ng utan svar. S\u00e5 vi fortsatte in i k\u00f6ket som l\u00e5g i direkt anslutning till den lilla foaj\u00e9n. I diskhon stod smutsig disk. K\u00f6ksbordet var tomt s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 tv\u00e5 ljusstakar med halvt nedbrunna stearinljus. Kylan var bara marginellt mindre bitande inne \u00e4n ute.
\nJag k\u00e4nde mig som en inbrottstjuv. Som n\u00e5gon som inte borde vara d\u00e4r, som inte hade n\u00e5gon r\u00e4tt att vara d\u00e4r. Knuten i magen h\u00e5rdnande. I en m\u00f6rk vr\u00e5 av mitt sinne f\u00f6rstod jag redan att grannen och hans fru var d\u00f6da, det var det enda logiska.
\nI mitt jobb hade jag sett d\u00f6da m\u00e4nniskor ett par g\u00e5nger. Som undersk\u00f6terska p\u00e5 ett \u00e4ldreboende \u00e4r det en ofr\u00e5nkomlig del av ens arbete – och alltid lika ov\u00e4lkommen. Gamla m\u00e4nniskor d\u00f6r. Det \u00e4r faktiskt helt naturligt. \u00c4nd\u00e5 var det n\u00e5got jag aldrig vande mig vid. F\u00f6rsta g\u00e5ngen kr\u00e4ktes jag. Det var tydligen inte ovanligt att unga, oerfarna reagerade s\u00e5. Det tog mig flera veckor innan jag slutade t\u00e4nka p\u00e5 det. Men det gick \u00f6ver.
\nI sovrummet, med ing\u00e5ng fr\u00e5n k\u00f6ket, hittade vi s\u00e5 till slut de tv\u00e5 kropparna. De l\u00e5g i s\u00e4ngen under t\u00e4cken och filtar, deras gamla h\u00e4nder l\u00e5sta i varandra. Som om de aldrig skulle \u00f6verge varandra, inte ens i d\u00f6den. Synen var inte grotesk utan n\u00e4stan vacker. Kylan hade bevarat kropparna. Den o\u00e4ndligt sorgliga synen fick mina \u00f6gon att t\u00e5ras.
\n\u00c4ven min fasters mans \u00f6gon var v\u00e5ta. Vi sa ingenting. Det fanns inget n\u00e5got att s\u00e4ga. S\u00e5 v\u00e4nde han sig mot liken i dubbels\u00e4ngen och mumlade att de skulle vila i frid. Hans hand r\u00f6rde f\u00f6rsiktigt \u00f6gonlocken f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka sluta \u00f6gonen, men de djupfrysta kropparna l\u00e4t sig inte \u00e4ndras, inte heller \u00f6gonlocken. Ist\u00e4llet drog han upp en av filtarna \u00f6ver deras huvuden f\u00f6r att t\u00e4cka deras tomma blickar.
\nVi gick tillbaka ut i k\u00f6ket. De d\u00f6da kropparna gjorde oss b\u00e5da v\u00e4ldigt obekv\u00e4ma. Vi diskuterade tyst vad vi nu skulle g\u00f6ra. Att begrava de b\u00e5da m\u00e4nniskorna skulle vara om\u00f6jligt s\u00e5 l\u00e4nge det var tj\u00e4le i marken. S\u00e5 vi beslutade oss f\u00f6r att helt enkelt l\u00e4mna dom d\u00e4r dom var, f\u00f6r nu.
\nS\u00e5 l\u00e4mnade vi de f\u00f6re detta grannarnas stuga under tystnad. Mitt sinne var m\u00f6rk. Tanken p\u00e5 alla de vi l\u00e4mnat bakom oss l\u00e5ngt s\u00f6der ut h\u00f6gg som en kniv i magen. De d\u00f6da grannarnas ansikten byttes ut mot v\u00e4lbekanta ansikten f\u00f6r mitt inre. Min farmor och farfar, sv\u00e4rf\u00f6r\u00e4ldrarna, v\u00e4nner. Alla stelfrusna i sina s\u00e4ngar under en isande och m\u00f6rk skymning som aldrig ville sl\u00e4ppa taget.
\nV\u00e4l hemma hade alla redan g\u00e5tt in. Vid matbordet ber\u00e4ttade vi om det vi sett. Min far blev m\u00e4rkbart nedst\u00e4md av nyheten, men alla blev illa ber\u00f6rda. \u00c4ven om vi alla f\u00f6rstod att m\u00e4ngder av m\u00e4nniskor redan d\u00f6tt, var detta det f\u00f6rsta konkreta beviset. Den lilla tr\u00f6st som fanns att f\u00e5 i att det var gamla m\u00e4nniskor som f\u00f6rlorat livet k\u00e4ndes v\u00e4ldigt klen.
\nDen natten hade jag sv\u00e5rt att somna. S\u00e5 fort jag blundade f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka sova s\u00e5g jag d\u00f6da, frusna, stirrande \u00f6gon. Vinandet av vinden mot stugan l\u00e4t \u00f6msom som en en klagos\u00e5ng och \u00f6msom som ett h\u00e5nskratt. Denna vind som egentligen aldrig mojnat, hur l\u00e5ngt hade den f\u00e4rdats och vad hade den r\u00f6rt vid under sin l\u00e5nga resa? Hur m\u00e5nga lik?
\nVid frukosten morgonen efter\u00e5t lyfte min faster en makaber fr\u00e5ga. Om nu grannarna var d\u00f6da, kunde d\u00e5 inte vi ta hand om s\u00e5dant av v\u00e4rde i deras stuga? Min fars blick blev h\u00e5rd som flinta, men nickade \u00e4nd\u00e5 l\u00e5ngsamt. Han s\u00e5g ut att f\u00f6ra en intern kamp. Samma kamp som utspelades i mig.
\nGivetvis hade vi ingen som helst r\u00e4tt att ta de d\u00f6das egendom. Det var moraliskt och etiskt helt \u00e5t helvete fel. Vi var inga gravplundrare. Samtidigt var v\u00e5ra egna f\u00f6rr\u00e5d inte o\u00e4ndliga och de d\u00f6da beh\u00f6ver trots allt inte mat. Det var inte s\u00e5 att vi n\u00e5gonsin diskuterade att ta v\u00e4rdesaker som pengar, smycken eller s\u00e5dant. Fast fr\u00e5gan var vad som var v\u00e4rt mest; n\u00e5gra gamla sedlar eller ett par konserver \u00e4rtsoppa.
\nDen insikten fick n\u00e5got inom mig att f\u00f6r alltid g\u00f6ra en mental omst\u00e4llning. I en v\u00e4rld d\u00e4r det inte l\u00e4ngre fanns n\u00e5gra aff\u00e4rer fanns inget behov l\u00e4ngre av n\u00e5got s\u00e5 abstrakt som pengar. Det som hade ett v\u00e4rde var s\u00e5dant som hj\u00e4lpte en att \u00f6verleva. I min hj\u00e4rna skrevs alla prislistor om.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi ropade efter grannarna n\u00e4r vi gick in p\u00e5 den lilla g\u00e5rdsplanen. Fr\u00e5n f\u00f6nstren syntes inget ljus och fr\u00e5n skorstenen kom ingen r\u00f6k. V\u00e5ra rop f\u00f6rblev obesvarade. Det enda vi h\u00f6rde var ljudet av v\u00e5ra andetag. Den h\u00e5rda sn\u00f6n p\u00e5… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":4186,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-4181","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/stearinljus.jpg?fit=813%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4181","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4181"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4181\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4186"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4181"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4181"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4181"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}