{"id":4164,"date":"2019-06-22T09:00:47","date_gmt":"2019-06-22T07:00:47","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=4164"},"modified":"2019-06-22T09:00:47","modified_gmt":"2019-06-22T07:00:47","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-21","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/06\/22\/alla-veckorna-som-gatt-del-21\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 21"},"content":{"rendered":"

Det var ungef\u00e4r runt p\u00e5sk som det svaga r\u00f6da skenet f\u00f6rsvann fr\u00e5n himlen, det som vi misst\u00e4nkt varit skogsbr\u00e4nder. Samtidigt utesl\u00f6ts inte tanken p\u00e5 att det faktiskt inte alls var skogen som brann utan staden som l\u00e5g n\u00e5gra mil bort.
\nDen f\u00f6rsta maj kom s\u00e5 \u00e4ntligen den dagen vi alla s\u00e5 l\u00e4nge v\u00e4ntat p\u00e5. Efter min far gjort den dagliga str\u00e5lningskontrollen inne och sedan ute visade m\u00e4taren p\u00e5 s\u00e5 pass l\u00e5ga niv\u00e5er s\u00e5 att vi v\u00e5gade p\u00e5 oss att g\u00e5 ut allihopa. F\u00f6rvisso bara en kort stund.
\nRent psykologiskt var detta extremt viktigt. Inte f\u00f6r att det var str\u00e5lande solsken och varmt ute, snarare tv\u00e4rt om. D\u00e4remot br\u00f6ts k\u00e4nslan att vara inl\u00e5st och f\u00e5ngen. Mina unga kusiner var helt i uppl\u00f6sningstillst\u00e5nd n\u00e4r de kl\u00e4dde p\u00e5 sig ytterkl\u00e4derna. Sch\u00e4fertiken smittades av denna upprymdhet och s\u00e5 fort ytterd\u00f6rren \u00f6ppnades sprang hund och barn ut i en salig r\u00f6ra, hoppandes, skrattandes och sk\u00e4llandes.
\nSt\u00e4mningen blev med ens helt annorlunda i v\u00e5r lilla grupp. Min \u00e4lskade som varit som en vissen v\u00e5rblomma fick \u00e5ter ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna och \u00f6gonen lyste med livsgl\u00e4dje. \u00c4ven mitt egna sv\u00e5rmod skingrades med de f\u00f6rsta andetagen i den friska, kalla luften.
\nMin far stod lutad mot ena husv\u00e4ggen och betraktade allas gl\u00e4dje. I sin h\u00f6gra hand h\u00f6ll han ett av sina jaktvapen. Minnet av bj\u00f6rn och varg hade varken l\u00e4mnat honom eller n\u00e5gon annan av oss.
\nTiden ute begr\u00e4nsades till tv\u00e5 timmar. Men att vara vara fem vuxna som hj\u00e4lpte till med att ta in ved och vatten gav tid \u00f6ver till att faktiskt mer noga g\u00f6ra en f\u00f6rsta besiktning av b\u00e5de byggnader och n\u00e4romr\u00e5det.
\nMedan barnen sprang runt i den kalla vinden p\u00e5 g\u00e5rdsplanen inspekterade vi andra n\u00e4romr\u00e5det. H\u00f6nshusets d\u00f6rr var krossad in\u00e5t, antagligen av den v\u00e4ldiga bj\u00f6rnen. Reglarna som hade h\u00e5llit uppe den n\u00e4tade h\u00f6nsg\u00e5rden var nedknuffade. Sj\u00e4lva byggnaden, bortsett fr\u00e5n d\u00f6rren, var dock intakt. Storstugan hade klarat sig utan n\u00e5gra som helst skador. P\u00e5 lillstugan hade dock pl\u00e5ttaket sl\u00e4ppt p\u00e5 st\u00e4llen och d\u00e4r skulle det beh\u00f6vas lagas f\u00f6rr snarare \u00e4n senare.
\nEfter att ha g\u00e5tt l\u00e4ngs gr\u00e4nslandet mellan skog och underh\u00e5llen mark undrade min faster om det alltid brukade vara s\u00e5 h\u00e4r tyst. Min far svarade n\u00e4stan fr\u00e5nvarande jakande. Min faster f\u00f6rtydligade om det var normalt att det inte h\u00f6rdes f\u00e5gels\u00e5ng. Hon hade r\u00e4tt, jag hade inte h\u00f6rt ett enda kvittrande under tiden vi varit ute. Dock hade inte min far n\u00e5got bra svar annat \u00e4n att det inte var normalt.
\nTrots att det var maj var det kallt och sn\u00f6n hade inte visat tillstymmelsen till att sm\u00e4lta. Detta gjorde dock att vi kunde f\u00f6lja blodsp\u00e5ren fr\u00e5n bj\u00f6rnkadavret en bit in i skogen, d\u00e4r det var helt uppenbart var vargarna avslutat sitt skrovm\u00e5l. Det var inte mycket kvar av bj\u00f6rnen mer \u00e4n tjockare ben, p\u00e4lstussar och blod i sn\u00f6n. Vargarna var borta sedan l\u00e4nge.
\nDe tv\u00e5 timmar vi v\u00e5gade vara ute tog slut allt f\u00f6r fort. Innan vi gick in borstade vi noggrant av oss f\u00f6r att minska risken att sl\u00e4pa in radioaktiva partiklar. Sedan rystades alla kl\u00e4der av. \u00c4ven om det kanske inte gjorde n\u00e5gon j\u00e4ttestor skillnad s\u00e5 antog vi att det i alla fall inte kunde skada.
\nResten av dagen var vi alla p\u00e5 bra hum\u00f6r och m\u00e4rkligt nog smakade maten mycket b\u00e4ttre. Min far lyfte runt middagsbordet n\u00e5got han verkar funderat p\u00e5. Han menade p\u00e5 att det vore en mycket bra id\u00e9 om alla vuxna l\u00e4rde sig hantera och skjuta de vapen som fanns. Som det var d\u00e5 var min far den enda som kunde hantera ett gev\u00e4r. Nu n\u00e4r vi kunde vara ute, om \u00e4n i korta perioder, fanns det m\u00f6jlighet att sprida den kunskapen.
\nIngen hade n\u00e5gra inv\u00e4ndningar. Vi f\u00f6rstod alla vikten av att kunna freda sig mot rovdjur, men jag mindes fortfarande min fars och mitt samtal den d\u00e4r kv\u00e4llen n\u00e4r alla g\u00e5tt och lagt sig, n\u00e4r han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen plockade fram ett gev\u00e4r. Samtidigt kanske det inte var n\u00e5gon st\u00f6rre skillnad p\u00e5 en m\u00e4nniska och ett rovdjur under r\u00e5dande omst\u00e4ndlighet. Fortfarande fanns det n\u00e5got inom mig som starkt motsatte sig tanken p\u00e5 att ens beh\u00f6va lyfta ett vapen mot en annan m\u00e4nniska – \u00e4n mindre avfyra det.
\nN\u00e4sta morgon vid frukosten undrade min fasters man hur det g\u00e5tt med den gamla grannen som bes\u00f6kte oss f\u00f6r vad som k\u00e4ndes som en evighet sedan. Givetvis kunden ingen veta svaret, men fr\u00e5gan var ledande f\u00f6r min fasters man ville att vi skulle g\u00e5 dit och se efter att allt var bra. Det skulle bara ta en kvart att g\u00e5 dit och sedan en kvart att g\u00e5 hem, s\u00e5 vi skulle gott och v\u00e4l hinna under de tv\u00e5 timmar vi ans\u00e5g det vara tryggt att vara ute.
\nJag erbj\u00f6d mig att f\u00f6lja med. Min far fick dock stanna kvar d\u00e5 han fortfarande var den ende som kunde anv\u00e4nda ett vapen om n\u00e5got hot skulle dyka upp vid g\u00e5rden. S\u00e5 jag och min fasters man packade en ryggs\u00e4ck med n\u00e5gra PET-flaskor rent vatten, n\u00e5gra f\u00f6rpackningar ris och n\u00e5gra konserver i fall att grannarna skulle beh\u00f6va extra f\u00f6rn\u00f6denheter.
\nF\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge kunde mina \u00f6gon vila p\u00e5 n\u00e5got annat \u00e4n g\u00e5rden. Milj\u00f6ombytet fick mig att b\u00f6rja t\u00e4nka tankar jag inte haft p\u00e5 v\u00e4ldigt l\u00e4nge. V\u00e4rlden utanf\u00f6r hade varit s\u00e5 abstrakt och sv\u00e5rgreppbar under v\u00e5r isolering. Nu exploderade hj\u00e4rnan av tankar p\u00e5 vad som h\u00e4nt med alla som jag k\u00e4nde.
\nMed en stor klump i magen n\u00e4rmade vi oss grannens hus.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det var ungef\u00e4r runt p\u00e5sk som det svaga r\u00f6da skenet f\u00f6rsvann fr\u00e5n himlen, det som vi misst\u00e4nkt varit skogsbr\u00e4nder. Samtidigt utesl\u00f6ts inte tanken p\u00e5 att det faktiskt inte alls var skogen som brann utan staden som l\u00e5g n\u00e5gra mil bort…. Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":4172,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-4164","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/snow_and_mist.jpg?fit=1920%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4164","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4164"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4164\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/4172"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4164"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4164"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4164"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}