{"id":4142,"date":"2019-06-15T09:00:09","date_gmt":"2019-06-15T07:00:09","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=4142"},"modified":"2019-06-15T09:00:09","modified_gmt":"2019-06-15T07:00:09","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-20","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/06\/15\/alla-veckorna-som-gatt-del-20\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 20"},"content":{"rendered":"

Blodet isade sig i min \u00e5dror och en ilning av obehag drog genom kroppen n\u00e4r gestalternas konturer blev tydligare. Det kunde inte vara n\u00e5got annat \u00e4n vargar. Tv\u00e5 av dom var betydligt st\u00f6rre \u00e4n den tredje. De tv\u00e5 st\u00f6rre r\u00f6rde sig ocks\u00e5 betydligt mer sj\u00e4lvs\u00e4kert, om \u00e4n om\u00f6jligt sakta. Det fanns n\u00e5got n\u00e4stan nonchalant i hur de r\u00f6rde sig, spred ut sig som i en halvm\u00e5ne runt min far, i en ur\u00e5ldrig ritual innan bytet skulle f\u00e4llas.
\nMin far var nu lite mer \u00e4n halvv\u00e4gs tillbaka fr\u00e5n vedboden. \u00c4ven han r\u00f6rde sig l\u00e5ngsamt bak\u00e5t mot huset, kassen med ved i sin v\u00e4nstra hand och vedyxan i sin h\u00f6gra. Den unga sch\u00e4fern bredvid mig hoppade upp med framtassarna p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4dan och b\u00f6rjade morra, precis som n\u00e4r bj\u00f6rnen hade kommit. Denna g\u00e5ng var l\u00e4tet betydligt mer hotfullt, djupare. Hundens sida l\u00e5g an min arm och jag k\u00e4nde hur hela djuret vibrerade.
\nDen unga sch\u00e4fertiken, kanske \u00e5ret gammal, var en n\u00e5gorlunda storvuxen hund, \u00e4ven f\u00f6r sin ras. Om jag minns r\u00e4tt hade min far blivit fosterv\u00e4rd f\u00f6r henne f\u00f6r F\u00f6rsvarsmaktens hundtj\u00e4nstenhet. Hon var allts\u00e5 till l\u00e5ns, s\u00e5 att s\u00e4ga. Men med allt som h\u00e4nt fanns det nog ingen som brydde sig om en utplacerad hund l\u00e4ngre.
\nFr\u00e5n hallen h\u00f6rdes ett svagt klickande n\u00e4r min fasters man f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6ppna ytterd\u00f6rren s\u00e5 tyst han kunde. Innan jag ens hunnit uppfattat inneb\u00f6rden av ljudet agerade den unga hunden blixtsnabbt och instinktivt. N\u00e4sta \u00f6gonblick stod hon framf\u00f6r min far och skall, en ursinnig varning. Vargarna uppfattade genast att f\u00f6ruts\u00e4ttningarna hade f\u00f6r\u00e4ndrats och stannade upp i n\u00e5gra \u00f6gonblick f\u00f6r att analysera den nya situationen.
\nDet var allt min far beh\u00f6vde. Han agerade med en snabbhet jag inte trodde den gamla gubben hade i sig. Han sl\u00e4ppte kassen med ved och h\u00f6gg tag i hundens nackskinn med den fria handen i en r\u00f6relse, samtidigt som han snodde runt och sprang de kanske tio metrarna som var kvar, f\u00f6rbi den gigantiska bj\u00f6rnens kropp. Vargarna reagerade som rovdjur g\u00f6r p\u00e5 ett flyende byte och p\u00e5b\u00f6rjade sitt anfall.
\nJag h\u00f6ll andan. Pulsen dunkade i \u00f6ronen. Allt var \u00f6ver p\u00e5 bara n\u00e5gra sekunder. D\u00f6rren slog igen och jag sprang till hallen. P\u00e5 golvet l\u00e5g min far och bredvid honom den f\u00f6rv\u00e5nade sch\u00e4fern. Fl\u00e4mtande fick han fram att han var oskadd. Jag hj\u00e4lpte honom upp. Han darrade m\u00e4rkbart och hade \u00e4nnu inte sl\u00e4ppt greppet om yxan. Hans ansikte var fullt av svett som rann fr\u00e5n pannan ner i \u00f6gonen. Kanske var d\u00e4r ocks\u00e5 t\u00e5rar.
\nS\u00e5 f\u00f6ll han ner p\u00e5 golvet igen, precis som att benen inte l\u00e4ngre f\u00f6rm\u00e5dde st\u00f6dja honom. Han blev sittandes med ryggen mot v\u00e4ggen. Den unga hunden som nu kommit p\u00e5 benen, gick fram till honom och slickade honom allvarligt i ansiktet. Min fasters man satte sig p\u00e5 huk bredvid honom p\u00e5 andra sidan och gav honom ett glas vatten som min faster hade kommit med.
\nSj\u00e4lv tittade jag ut genom d\u00f6rrens f\u00f6nster f\u00f6r att se om vargarna var kvar. Det var dom och i full f\u00e4rd med att f\u00f6rs\u00f6ka slita bj\u00f6rnkadavret i bitar. Om den unga sch\u00e4fern var stor var dessa vargar kolossalt mycket st\u00f6rre. Till och med den som var mindre, var bra mycket st\u00f6rre \u00e4n hunden, som fortfarande tv\u00e4ttade sin husse som satt p\u00e5 golvet.
\nVargarna utanf\u00f6r f\u00f6nstret verkade inte s\u00e4rskilt bekymrade \u00f6ver oss inne i huset och stannade bara upp n\u00e5gra \u00f6gonblick f\u00f6r att kontrollera sin omgivning, f\u00f6r att sedan \u00e5ter kasta sig in i sin frenetiska och groteska uppgift. Bj\u00f6rnkadavret r\u00f6rde sig av och till. Det hela var b\u00e5de fascinerande och skr\u00e4mmande p\u00e5 samma g\u00e5ng. Kraften hos dessa djur var makal\u00f6s. Hade n\u00e5gon av dom f\u00e5tt tag p\u00e5 antingen min far eller hunden hade det slutat riktigt illa.
\nMin faster p\u00e5pekade hur modig hunden hade varit. Min far kontrade med att fr\u00e5ga sig om hunden var modig eller dumdristig. Min \u00e4ldsta kusin tr\u00e4ngde sig fram i den tr\u00e5nga hallen och kramade hunden, som genast b\u00f6rjade tv\u00e4tta hennes ansikte ist\u00e4llet med svansen viftandes av lycka.
\nVi h\u00f6ll noga koll p\u00e5 de tre vargarna s\u00e5 l\u00e4nge de var ljust. Morgonen efter var vargarna borta. S\u00e5 ocks\u00e5 bj\u00f6rnkadavret till v\u00e5r f\u00f6rv\u00e5ning. Ett tydligt sp\u00e5r av blod gick att f\u00f6lja ut mot skogen. Hur l\u00e5ngt de lyckats sl\u00e4pa sitt byte kunde vi inte se inifr\u00e5n huset och min far f\u00f6rkunnade att han inte hade n\u00e5gon st\u00f6rre lust att ta reda p\u00e5 det genom att g\u00e5 ut heller.
\nEfter tv\u00e5 dagar blev han dock tvungen att bege sig ut igen d\u00e5 b\u00e5de vatten och ved n\u00e4stan tagit slut. Denna g\u00e5ng fick b\u00e5de gev\u00e4r och hund f\u00f6lja med ut. Men det hela avl\u00f6pte utan n\u00e5gra sammandrabbningar med vargar eller bj\u00f6rnar.
\nEn vecka efter det blev det p\u00e5sk. Det gick inte att uppbringa varken \u00e4gg eller sill. Inte heller n\u00e5got annat som kunde liknas vid p\u00e5skmat. D\u00e4remot \u00f6verraskades vi alla av att ha f\u00e5tt varsin rengjord konservburk halvfull med godis p\u00e5 p\u00e5skaftonsmorgonen. N\u00e5gonstans i sina g\u00f6mmor hade far g\u00f6mt minst en p\u00e5se med h\u00e5rda karameller.
\nAldrig har godis smakat s\u00e5 gott! Innan skiten tr\u00e4ffade fl\u00e4kten hade jag troligtvis rynkat p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t s\u00e5dan godis. Trots allt fanns det butiker fulla med hundratals olika sorters godis och detta var d\u00e5 inte precis vad jag skulle valt. Men efter m\u00e5nga veckor p\u00e5 konservmat var detta en ren lyx.
\nMin minsta kusin fr\u00e5gade sin morbror om han hade mer godis. Hans svar var att det skulle vi f\u00e5 se n\u00e4r det blev julafton. Jag hajade till. S\u00e5 l\u00e5ngt hade jag inte t\u00e4nkt. Inte heller hade jag haft en tanke p\u00e5 att detta skulle kunna h\u00e5lla p\u00e5 s\u00e5 l\u00e4nge. Det var otroligt l\u00e5ngt till julafton. \u00c4nd\u00e5 var min far redan d\u00e4r, i tanken, i planeringen. Mitt mod sj\u00f6nk.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Blodet isade sig i min \u00e5dror och en ilning av obehag drog genom kroppen n\u00e4r gestalternas konturer blev tydligare. Det kunde inte vara n\u00e5got annat \u00e4n vargar. Tv\u00e5 av dom var betydligt st\u00f6rre \u00e4n den tredje. De tv\u00e5 st\u00f6rre r\u00f6rde… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3783,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-4142","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/wolf-e1559876343487.jpg?fit=1409%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4142"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4142\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3783"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}