{"id":3738,"date":"2019-06-08T09:00:50","date_gmt":"2019-06-08T07:00:50","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3738"},"modified":"2019-06-08T09:00:50","modified_gmt":"2019-06-08T07:00:50","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-19","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/06\/08\/alla-veckorna-som-gatt-del-19\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 19"},"content":{"rendered":"

Tjugofem liter vatten. Det kan tyckas vara mycket. F\u00f6r oss, d\u00e4r och d\u00e5, under de omst\u00e4ndigheter som r\u00e5dde, betydde tjugofem liter vatten ett dygn. Den sista dunken stod bland sina tomma gelikar i vattenf\u00f6rr\u00e5det. Hade n\u00e5gon velat skulle det g\u00e5tt att r\u00e4kna alla tomma dunkar och s\u00e5 hade vi kunnat r\u00e4knat ut hur l\u00e4nge vi varit inst\u00e4ngda. Men det var en gedigen samling dunkar, antagligen runt trettio stycken.
\nTrots att vi sn\u00e5lade vi s\u00e5 gott vi kunde med vattnet hade vi nu n\u00e5tt v\u00e4gs \u00e4nde. Det samma g\u00e4llde f\u00f6r veden. Kylan som fortfarande bet sig kvar gjorde att vi f\u00f6rbrukade mer ved \u00e4n vad som kanske var normalt f\u00f6r \u00e5rstiden. Nu fanns det heller inte d\u00e4r n\u00e5gon \u00e5terv\u00e4ndo om vi inte skulle b\u00f6rja elda upp inredningen.
\nMin far konstaterade helt krasst att det var han, om n\u00e5gon, som skulle vara den som gick ut f\u00f6r att fylla p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5den av vatten och ved. Hans resonemang var att min faster och hennes man hade sm\u00e5 barn att ta hand om och att jag och min \u00e4lskade hade hela livet framf\u00f6r oss. Om min fars liv f\u00f6rkortades p\u00e5 grund av str\u00e5lningsskador s\u00e5 gjorde det ingenting, han sade sig ha levt ett gott liv \u00e4nd\u00e5 och f\u00e5 se mig v\u00e4xa upp.
\nSj\u00e4lvklart protesterade vi alla, h\u00f6gljuddast av alla var nog jag. H\u00f6gljudd f\u00f6r jag var arg. Ilskan f\u00f6ddes ur r\u00e4dsla. \u00c4nd\u00e5 visste vi alla att situationen inte kunde forts\u00e4tta. Nu gick det inte att skjuta upp l\u00e4ngre. Vi hade gett det s\u00e5 mycket tid det bara gick. Geigerm\u00e4taren visade f\u00f6rvisso att att den farliga str\u00e5lningen hade minskad dag f\u00f6r dag, men att det fortfarande var farliga niv\u00e5er ute. Vad vi kunde l\u00e4sa oss till var det rekommenderat att inte vistas ute l\u00e4ngre \u00e4n en till tv\u00e5 timmar. Ett f\u00f6nster som i teorin borde r\u00e4cka f\u00f6r att h\u00e4mta ved och vatten f\u00f6r n\u00e5gra dagar fram\u00e5t. Sedan upprepa proceduren om ett par dagar, med f\u00f6rhoppningen att str\u00e5lningsniv\u00e5erna sjunkit ytterligare.
\nDet var inte bara str\u00e5lningen som oroade oss. Den m\u00e4rkliga bj\u00f6rnen som fortfarande l\u00e5g d\u00f6d bara n\u00e5gra meter fr\u00e5n ytterd\u00f6rren hade f\u00e5tt oss att fundera p\u00e5 om det fanns fler bj\u00f6rnar eller andra rovdjur d\u00e4r ute desperata nog att n\u00e4rma sig g\u00e5rden. Dessutom hade vi ingen som helst aning om hur br\u00e4nderna utvecklades och var de befann sig. Varje minut fanns det nu alltid minst ett par \u00f6gon riktade ut\u00e5t f\u00f6r att h\u00e5lla vakt mot eventuella faror.
\nK\u00e4nslan att vara f\u00e5ngen och under attack var fruktansv\u00e4rt p\u00e5frestande. En blandning av extrem frustration och ren skr\u00e4ck. Flera g\u00e5nger lekte jag med tanken p\u00e5 att helt enkelt bara fly i blindo ut i skogen. En helt irrationell tanke f\u00f6dd ur r\u00e4dsla, behovet att fly fr\u00e5n faran. N\u00e4r jag n\u00e4mnde det f\u00f6r min k\u00e4resta p\u00e5pekade hon tr\u00f6tt det uppenbara, att farorna var d\u00e4r ute och inte h\u00e4r inne. S\u00e5 tittade hon p\u00e5 mig ett kort \u00f6gonblick, som om hon utv\u00e4rderade mitt sinnestillst\u00e5nd, f\u00f6r att sedan krama mig h\u00e5rt, som om hon ville h\u00e5lla kvar mig om jag trots allt fick f\u00f6r mig att agera p\u00e5 min tokiga tanke att fly.
\nFar tog p\u00e5 sig en ny skyddsmask f\u00f6r att f\u00e5 i sig s\u00e5 lite radioaktivt damm som m\u00f6jligt i lungorna, tog p\u00e5 sig en m\u00f6ssa f\u00f6r att inte sl\u00e4pa in partiklarna i h\u00e5ret och bad sedan min fasters man vara beredd i d\u00f6rren att ta emot ved och vatten. S\u00e5 f\u00f6rsvann han ut i den m\u00f6rkgr\u00e5 dagen. Ut i ett kallt dis som aldrig ville sl\u00e4ppa. Trots att det nu var l\u00e5ngt in i april hade temperaturen inte orkat upp p\u00e5 plusgrader en enda g\u00e5ng.
\nTiden sl\u00e4pade sig fram. Min faster hade skruvat upp den mekaniska \u00e4ggklockan f\u00f6r att kunna h\u00e5lla koll p\u00e5 hur l\u00e4nge far var ute. Det snabba tickandet fr\u00e5n \u00e4ggklockan fick bli som en taktpinne f\u00f6r mitt nerv\u00f6sa trummande mot f\u00f6nsterkarmen d\u00e4r jag stod i f\u00f6nstret och tittat ut. Bredvid mig stod min \u00e4lskade med min yngsta kusin i famnen. Ingen sa n\u00e5got. Till slut kom far tillbaka med de f\u00f6rsta tv\u00e5 dunkarna vatten. Han sa inte ett ord, utan l\u00e4mnade bara \u00f6ver dunkarna och gick ut igen, nu mot vedboden.
\nEfter vad som k\u00e4ndes som en o\u00e4ndlighet kom han tillbaka med en bl\u00e5 IKEA-kassa full med ved. S\u00e5 fick han en ny, tom likadan kasse och gick \u00e5ter in i vedboden. Det var inte l\u00e5ngt till vedboden fr\u00e5n huset men \u00e4nd\u00e5 tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att diset gjorde det sv\u00e5rt att se n\u00e5gra detaljer p\u00e5 den.
\nEn hastig inandning fr\u00e5n min yngsta kusin fick mitt hj\u00e4rta att b\u00f6rja sl\u00e5 b\u00e5de snabbare och h\u00e5rdare. Vi h\u00f6rde alla ljudet \u00e4ven om det inte var s\u00e4rskilt h\u00f6gt. Ett ljud jag aldrig h\u00f6rt annat \u00e4n p\u00e5 inspelningar, men direkt visste vad det var. Ljudet av ylande. Just d\u00e4r och d\u00e5 hade jag ingen som helst aning om det var hundar eller vargar. Men en djupt rotad instinkt n\u00e4stan skrek i mitt inre att detta signalerade fara. Ytterligare ett ylande kom som svar p\u00e5 det f\u00f6rsta. Denna g\u00e5ng fr\u00e5n ett annat h\u00e5ll.
\nDen unga sch\u00e4fern som legat och sovit hade kommit och st\u00e4llt sig bredvid mig. \u00d6ronen rakt upp, fullt fokuserad p\u00e5 ljudet av ylande, men utan att sk\u00e4lla eller morra. Bara lyssnande.
\nUt ur vedboden kom far, med en IKEA-kasse full med ved i ena handen och vedyxan i den andra, nerv\u00f6st tittandes runt om kring sig. Halvv\u00e4gs till huset v\u00e4nde han sig om och backande mot d\u00f6rren med yxan klumpigt h\u00f6jd. Han gick och r\u00f6rde sig extremt sakta, som i ultrarapid.
\nUr diset och dimman, mot den vita sn\u00f6n skymtade jag n\u00e5got som r\u00f6rde sig vid vedboden. En otydlig gestalt, sedan en till och \u00e4nnu en.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tjugofem liter vatten. Det kan tyckas vara mycket. F\u00f6r oss, d\u00e4r och d\u00e5, under de omst\u00e4ndigheter som r\u00e5dde, betydde tjugofem liter vatten ett dygn. Den sista dunken stod bland sina tomma gelikar i vattenf\u00f6rr\u00e5det. Hade n\u00e5gon velat skulle det g\u00e5tt… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3785,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52],"class_list":["post-3738","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/yxa.jpg?fit=1920%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3738"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3738\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3785"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}