{"id":3695,"date":"2019-05-25T08:30:55","date_gmt":"2019-05-25T06:30:55","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3695"},"modified":"2019-05-25T08:30:55","modified_gmt":"2019-05-25T06:30:55","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-17","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/05\/25\/alla-veckorna-som-gatt-del-17\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 17"},"content":{"rendered":"

S\u00e5 kom eldarna. Den andra veckan inst\u00e4ngda i stugan kunde vi fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret se n\u00e5got som liknande en enorm r\u00f6kpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var d\u00e5lig p\u00e5 grund av askmolnet gick det \u00e4nd\u00e5 att urskilja denna gr\u00e5svarta pelare som s\u00e5g ut att ha sitt ursprung v\u00e4ldigt n\u00e4ra den n\u00e4rmaste st\u00f6rre byn.
\nVi v\u00e5gade inte bege oss ut f\u00f6r att f\u00e5 en b\u00e4ttre \u00f6verblick. En titt i kartboken bekr\u00e4ftade den allm\u00e4nna riktningen men det var om\u00f6jligt att bed\u00f6ma avst\u00e5ndet. Far spekulerade i att det alltid finns en stor risk f\u00f6r br\u00e4nder n\u00e4r den ordinarie uppv\u00e4rmningen f\u00f6rsvinner och m\u00e4nniskor p\u00e5 alla t\u00e4nkbara s\u00e4tt f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla v\u00e4rmen med hj\u00e4lp av eld. Att brandk\u00e5ren inte skulle finnas tillg\u00e4nglig vid ett l\u00e4ge som detta var vi alla inf\u00f6rst\u00e5dda i.
\nNu fick eldvakten p\u00e5 n\u00e4tterna g\u00f6ra sk\u00e4l f\u00f6r sin titel. Inte bara h\u00e5lla eldarna ig\u00e5ng i stugan utan ocks\u00e5 h\u00e5lla utkik efter tecken p\u00e5 om elden spridit sig till skogen och var p\u00e5 v\u00e4g n\u00e4rmre oss. Kanske skulle det \u00e4nd\u00e5 inte r\u00e4cka, men det var det b\u00e4sta vi kunde g\u00f6ra under omst\u00e4ndigheterna. Tanken p\u00e5 att beh\u00f6va fly fr\u00e5n ett eldinferno i en radioaktiv mardr\u00f6msv\u00e4rld upptog oh\u00e4lsosamt mycket av min tankeverksamhet under de n\u00e4tter jag var eldvakt.
\nSamtidigt b\u00f6rjade situationen med sopor bli oh\u00e5llbar. \u00c4ven om vi gjorde allt i v\u00e5r makt f\u00f6r att h\u00e5lla nere avfallet s\u00e5 r\u00e4cker det bara s\u00e5 l\u00e5ngt. Till slut tog min far helt sonika alla svarta sops\u00e4ckar med skr\u00e4p och gick ut och kastade dom i en h\u00f6g ett tiotal meter fr\u00e5n stugan. F\u00f6rst f\u00f6rstod jag inte vidden av vad han gjort. \u00d6ver mun och n\u00e4sa hade han ett vitt andningsskydd som inte s\u00e5g mycket ut f\u00f6r v\u00e4rlden. \u00d6ver \u00f6gonen hade han ett par skidglas\u00f6gon och p\u00e5 huvudet en m\u00f6ssa. Min fasters man var okarakt\u00e4ristiskt arg n\u00e4r han kom in igen.
\nDe anklagelser om v\u00e5rdsl\u00f6shet som kom haglande fr\u00e5n alla verkade inte bekomma min envisa far, utan ist\u00e4llet v\u00e4ntade han tills alla blivit tysta. S\u00e5 ber\u00e4ttade han att det luktade otroligt mycket brandr\u00f6k ute, n\u00e5got som vi inte s\u00e5 tydligt m\u00e4rkte av inne d\u00e5 vi eldade mest hela tiden. Med ens flyttades fokus fr\u00e5n hans d\u00e5rskap till n\u00e5got potentiellt \u00e4nnu v\u00e4rre.
\nDen kv\u00e4llen var det min fars tur att vara eldvakt. N\u00e4r vi alla b\u00f6rjade g\u00f6ra oss i ordning f\u00f6r natten bad min far mig stanna kvar en stund efter alla andra g\u00e5tt och lagt sig. Vi satt tysta en stund, b\u00e5da tittandes ut genom det ena k\u00f6ksf\u00f6nstret. Nu n\u00e4r det var kolsvart ute tyckte jag mig ana ett svagt orange-r\u00f6tt sken borta \u00f6ver d\u00e4r r\u00f6kpelaren var.
\nMin far bekr\u00e4ftade mina farh\u00e5gor, att elden antagligen var st\u00f6rre och mer omfattande \u00e4n vi f\u00f6rst trott. Dessutom kanske det inte var en eld utan flera. Det var om\u00f6jligt att s\u00e4ga. Vad jag kunde se fr\u00e5n de andra f\u00f6nstren s\u00e5g jag inget liknande sken p\u00e5 himmelen \u00e5t n\u00e5got annat h\u00e5ll.
\nVad min far ville tala med mig om var dock n\u00e5got som jag inte haft en tanke p\u00e5. Som s\u00e5 ofta n\u00e4r jag var liten, b\u00f6rjade han med en fr\u00e5ga. Vad skulle vi g\u00f6ra om elden kom n\u00e4rmre? Givetvis skulle vi beh\u00f6va evakuera, resonerade jag. Min far nickade och tittade uppm\u00e4rksamt p\u00e5 mig, precis som om jag skulle f\u00f6rst\u00e5. Det gjorde jag inte.
\n\u00c4ven om samh\u00e4llet i riktningen \u00e5t d\u00e4r det brann inte var stort med moderna \u00f6gon m\u00e4tt, s\u00e5 hade det i alla fall bott n\u00e4rmare fem tusen m\u00e4nniskor d\u00e4r. Min fars n\u00e4sta fr\u00e5ga var lika enkel som skr\u00e4mmande. Om elden tvingade dessa m\u00e4nniskor att l\u00e4mna sina hem, var skulle de d\u00e5 ta v\u00e4gen? De skulle s\u00e5 klart fly bort fr\u00e5n elden. Och om elden rasade p\u00e5 den \u00f6stra sidan av samh\u00e4llet skulle m\u00e4nniskorna mer eller mindre tvingas fly v\u00e4ster ut – rakt i riktning mot oss.
\nF\u00f6r min inre syn s\u00e5g jag fem tusen m\u00e4nniskor komma springandes genom skogen r\u00e4tt mot v\u00e5r lilla stuga. Efter dom kom elden. De kunde inte vara ute p\u00e5 grund av det radioaktiva nedfallet, men de var tvungna att fly p\u00e5 grund av elden. En om\u00f6jlig situation. En desperat situation. Desperata m\u00e4nniskor utan n\u00e5got att f\u00f6rlora.
\n\u00c4ven om min far tog det som osannolikt att n\u00e5gra st\u00f6rre skaror skulle hitta hit, ens om nu elden var bel\u00e4gen p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att de tvingades fly hit\u00e5t. Men om s\u00e5 skulle ske, att n\u00e5gon eller n\u00e5gra irrade sig hit, hur skulle vi d\u00e5 agera? Min ryggm\u00e4rgsreflex var s\u00e5 klart att hj\u00e4lpa dom. Min far kontrade med att jag i s\u00e5 fall var beredd att ge upp min del av maten f\u00f6r att hj\u00e4lpa n\u00e5gon annan. Vilket jag inte var helt s\u00e4ker p\u00e5.
\nGubben gick ut i hallen. Nycklar klirrade. Ett l\u00e5s vreds om. Tillbaka kom min far med ett gev\u00e4r i varsin hand.
\nAtt det skulle komma till detta hade jag inte ens kunnat dr\u00f6mma om. Givetvis visste jag att min far hade jaktvapen, eftersom han varit j\u00e4gare s\u00e5 l\u00e4nge jag kunde minnas. Det han nu menade var n\u00e5got helt annat \u00e4n att skjuta ett r\u00e5djur eller \u00e4lg. Det v\u00e4nde sig i magen p\u00e5 mig bara vid tanken p\u00e5 att rikta ett vapen mot en annan m\u00e4nniska. Samtidigt var jag tvungen att erk\u00e4nna f\u00f6r mig sj\u00e4lv att motst\u00e5ndet inte l\u00e4ngre var lika tv\u00e4rs\u00e4kert som jag \u00f6nskat det varit.
\nVi hade kommit dit. I en v\u00e4rld i st\u00e4ndig skymning, d\u00e4r alla f\u00e4rger f\u00f6rvandlats till olika nyanser av gr\u00e5tt. D\u00e4r kontraster inte l\u00e4ngre var tydliga. Likt den gr\u00e5a v\u00e4rlden runt om oss, hade s\u00e5 \u00e4ven v\u00e5ra tidigare v\u00e4rderingar b\u00f6rjat luckras upp och bli flytande. Sakta f\u00f6r\u00e4ndrades vi alla i grunden, likt en orm \u00f6msar skinn.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

S\u00e5 kom eldarna. Den andra veckan inst\u00e4ngda i stugan kunde vi fr\u00e5n k\u00f6ksf\u00f6nstret se n\u00e5got som liknande en enorm r\u00f6kpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var d\u00e5lig p\u00e5 grund av askmolnet gick det \u00e4nd\u00e5 att… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3708,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3695","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/hagelspraka.jpg?fit=800%2C600&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3695","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3695"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3695\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3708"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3695"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3695"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3695"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}