{"id":3641,"date":"2019-05-11T08:00:19","date_gmt":"2019-05-11T06:00:19","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3641"},"modified":"2019-05-11T08:00:19","modified_gmt":"2019-05-11T06:00:19","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-15","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/05\/11\/alla-veckorna-som-gatt-del-15\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 15"},"content":{"rendered":"

Trots att det var tidig eftermiddag var det n\u00e4stan m\u00f6rkt inne. Alla var samlade i k\u00f6ket. N\u00e5gra oljelampor och stearinljus var t\u00e4nda. Det hela p\u00e5minde v\u00e4ldigt mycket om hur det var den d\u00e4r kv\u00e4llen f\u00f6r en vecka sedan n\u00e4r vi f\u00f6rst kom hit. Bara det att nu var tystnaden sl\u00e5ende. Samma tystnad som uppst\u00e5r n\u00e4r det \u00e5skar, precis n\u00e4r det blixtrat till och alla v\u00e4ntar p\u00e5 knallen.
\nDet enda ljudet som h\u00f6rdes var n\u00e4r far satte ig\u00e5ng geigerm\u00e4taren f\u00f6r att nerv\u00f6st g\u00e5 till de nu filtrerade ventilationsh\u00e5len, sedan till ytterd\u00f6rren, sedan varje f\u00f6nster. En rutin som med tiden n\u00e4stan blev en ritual. Den unga sch\u00e4fern f\u00f6ljde alltid efter, kanske i en f\u00f6rhoppning att f\u00e5 bli utsl\u00e4ppt.
\nN\u00e4r er gammelfarfar gjort den f\u00f6rsta av m\u00e5nga ronder f\u00f6r att m\u00e4ta den radioaktiva str\u00e5lningen ropade han rakt ut en rad svordomar och rusade direkt in p\u00e5 toaletten. Jag han bara resa mig upp innan han kom tillbaka ut i k\u00f6ket med ett litet paket som omissk\u00e4nneligt var n\u00e5gon form av medicin. Han tog ut en karta ur f\u00f6rpackningen som han n\u00e4stan v\u00e5rdsl\u00f6st kastade p\u00e5 bordet. “Kaliumjodid” stod tryckt p\u00e5 f\u00f6rpackningen. Jag v\u00e4nde p\u00e5 f\u00f6rpackningen och l\u00e4ste h\u00f6gt “tabletterna skyddar sk\u00f6ldk\u00f6rteln mot upptag av radioaktivt jod, som kan finnas i luften vid en k\u00e4rnkraftsolycka”.
\nMin \u00e4lskade sambo och jag fick vardera tv\u00e5 tabletter. Mina kusiner fick varsin. Min faster och hennes man samt min far fick dock inga alls. Vi tuggade i oss de gulaktiga tabletterna som smakade beskt och inte alls gott. De b\u00e5da kusinerna hade stora problem att f\u00e5 i sig sina, s\u00e5 min faster fick blanda till saft f\u00f6r att lyckas f\u00e5 i dom tabletterna.
\nP\u00e5 fr\u00e5gan om varf\u00f6r inte de vuxna tog n\u00e5gra tabletter fick jag svaret att de inte ger n\u00e5gon effekt p\u00e5 m\u00e4nniskor \u00e4ldre \u00e4n 40 \u00e5r. Dessutom hade min far ett begr\u00e4nsat antal tabletter. Sedan sade han n\u00e5got som fick mig att bli alldeles kall. Det viktigaste var att vi unga \u00f6verlevde. N\u00e4r han sade detta tittade han rakt in i mina \u00f6gon med en blick full av k\u00e4nslor. Jag ville protestera, men min faster bif\u00f6ll min fars p\u00e5st\u00e5ende och lade till att hon, hennes man och min far hade diskuterat just detta medans jag och min \u00e4lskade hade varit och unders\u00f6kt den \u00f6vergivna bondg\u00e5rden tidigare p\u00e5 dagen. De var alla helt inst\u00e4llda p\u00e5 att det enda som egentligen betydde n\u00e5got var att vi yngre klarade oss.
\nDenna kalla, krassa inst\u00e4llning fick mig att n\u00e4stan b\u00f6rja gr\u00e5ta. Jag s\u00f6kte min \u00e4lsklings hand och kramade den h\u00e5rt. Hon kramade den tillbaka och l\u00e4t sin tumme tr\u00f6stande r\u00f6ra sig fram och tillbaka \u00f6ver min hand. Hunden verkade n\u00e4stan kunna k\u00e4nna av st\u00e4mningen i k\u00f6ket och kom lufsande och st\u00e4llde sig bredvid mig och puffade p\u00e5 min arm med sin nos f\u00f6r att bli klappad. D\u00e4r satt jag, med min ena hand i er farmors och med min andra hand djupt i p\u00e4lsen p\u00e5 den unga hunden. Tankarna tumlade runt i huvudet. Tusentals “t\u00e4nk-om” fladdrade f\u00f6rbi.
\nUnder kv\u00e4llen sj\u00f6nk temperaturen ute ytterligare och vinden visade inga tecken p\u00e5 att mojna. De kraftiga vindbyarna fick det att vina runt knutarna s\u00e5 det h\u00f6rdes in och f\u00f6nstren r\u00f6rde sig m\u00e4rkbart i de nyckfulla kastvindarna. I m\u00f6rkret ute gick det inte att se n\u00e5got alls. Inga stj\u00e4rnor, ingen m\u00e5ne, inget ljus alls. V\u00e4rlden utanf\u00f6r stugan var g\u00f6md i ett kompakt m\u00f6rker.
\nDetta var den f\u00f6rsta natten d\u00e5 vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att b\u00f6rja att alltid ha n\u00e5gon som var vaken. Min fasters man tog frivilligt det f\u00f6rsta nattpasset. Tanken fr\u00e5n b\u00f6rjan var att alltid ha n\u00e5gon vaken ifall att n\u00e5got skulle h\u00e4nda med huset n\u00e4r det bl\u00e5ste s\u00e5 mycket, men ocks\u00e5 f\u00f6r att kunna h\u00e5lla elden i vedspisen och braskaminen vid liv.
\nDen natten tror jag inte n\u00e5gon sov s\u00e4rskilt mycket. Vindens klagande var en passande klagos\u00e5ng till vad vinden f\u00f6rde med sig. Tanken p\u00e5 vad askan h\u00f6gt ovanf\u00f6r oss faktiskt bestod av gjorde min inte s\u00e5 lite illam\u00e5ende. Vad den representerade var \u00e4nnu v\u00e4rre. N\u00e4r det v\u00e4l blev n\u00e5got ljusare ute var det en gryning som aldrig blev mer \u00e4n s\u00e5. Ljuset och v\u00e4rmen fastnade i askan ovanf\u00f6r v\u00e5ra huvuden. Kvar under detta t\u00e4cke blev en isande kall, m\u00f6rk och giftig luftmassa.
\nTermometern ute visade denna f\u00f6rsta dag i denna nya v\u00e4rld minus 15 grader och i den smutsgr\u00e5a morgonens ljus gick det att se hur tr\u00e4den i skogen slets v\u00e5ldsamt i de starka vindarna. Men huset och alla andra byggnader hade klarat sig vad som gick att se inifr\u00e5n. Ingen kunde s\u00e4kert g\u00e5 ut nu, inte ens f\u00f6r en kort stund. De radioaktiva partiklarna retade fars geigerm\u00e4tare s\u00e5 pass att den nu bara tj\u00f6t och blinkade r\u00f6tt f\u00f6r extrem fara n\u00e4r han en kort stund v\u00e5gade sig p\u00e5 att str\u00e4cka ut armen genom d\u00f6rren.
\nMed det fick vi ocks\u00e5 ge upp om h\u00f6nsen. Vi skulle inte kunna komma ut f\u00f6r att sk\u00f6ta dom, \u00e4ven fast vi hade st\u00e4ngt in dom i h\u00f6nshuset d\u00e4r de f\u00f6rhoppningsvis var n\u00e5got skyddade fr\u00e5n det som dragit in. Den unga sch\u00e4fern fick nu ocks\u00e5 l\u00e4ra sig att utr\u00e4tta sina behov p\u00e5 tidningar i hallen. N\u00e5got som inte var helt l\u00e4tt till en b\u00f6rjan. Omst\u00e4llningen p\u00e5verkade alla, inte bara oss m\u00e4nniskor. N\u00e5got vi blev varse n\u00e5gra dagar senare.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Trots att det var tidig eftermiddag var det n\u00e4stan m\u00f6rkt inne. Alla var samlade i k\u00f6ket. N\u00e5gra oljelampor och stearinljus var t\u00e4nda. Det hela p\u00e5minde v\u00e4ldigt mycket om hur det var den d\u00e4r kv\u00e4llen f\u00f6r en vecka sedan n\u00e4r vi… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3660,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3641","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/kaliumjodid.jpg?fit=1920%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3641","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3641"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3641\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3660"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3641"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3641"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3641"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}