{"id":3616,"date":"2019-05-04T08:15:28","date_gmt":"2019-05-04T06:15:28","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3616"},"modified":"2019-05-04T08:15:28","modified_gmt":"2019-05-04T06:15:28","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-14","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/05\/04\/alla-veckorna-som-gatt-del-14\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 14"},"content":{"rendered":"

Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor l\u00e4mnade l\u00e4genheten f\u00f6r gott. Om jag minns r\u00e4tt h\u00e4nde tv\u00e5 saker denna dagen. Det kan ocks\u00e5 ha varit den sj\u00e4tte dagen, men som ni s\u00e4kert f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r det sv\u00e5rt att minnas exakt, trots att jag nu lyckats hitta n\u00e5gra av de anteckningar som skrevs d\u00e5.
\n\u00c4ven om jag minns att vi faktiskt skrev dessa anteckningar s\u00e5 trodde jag att de g\u00e5tt f\u00f6rlorade. Lyckligtvis hittade jag dom i en kartong, l\u00e4ngst in p\u00e5 vinden. Att l\u00e4sa dessa korta dagliga rapporter \u00e4r fortfarande k\u00e4nslosamt. Min fars handstil \u00e4r inte sv\u00e5r att k\u00e4nna igen, \u00e4ven om det finns andras handstilar vissa dagar.
\nOavsett vilken dag det var s\u00e5 hade jag s\u00e5 sakta b\u00f6rja acceptera att vi skulle bli kvar h\u00e4r en l\u00e4ngre period. Det var inte s\u00e5 tokigt n\u00e4r allt kom omkring. Vi hade mat i f\u00f6rr\u00e5den, h\u00f6ns f\u00f6r \u00e4gg och k\u00f6tt, embryot till odlingar, ved i skogen och vatten i brunnen. Och s\u00e5 hade vi s\u00e5 klart varandra. Jag k\u00e4nde mig trygg, var varm, m\u00e4tt och ot\u00f6rstig. S\u00e5 mycket mer beh\u00f6vdes egentligen inte.
\n\u00c4ven de \u00f6vriga verkade ha b\u00f6rjat f\u00f6rlika sig med situationen. Nu n\u00e4r den yngsta kusinen \u00e5ter var frisk kunde jag \u00e5ter tillbringa mer tid med min \u00e4lskade som f\u00e5tt agera lite av en extramamma f\u00f6r att avlasta min faster s\u00e5 hon kunnat hj\u00e4lpa till med annat.
\nDet hade inte heller varit brist p\u00e5 saker att g\u00f6ra. Vatten hade fyllts i alla tillg\u00e4ngliga dunkar, ventilation in till huset hade f\u00e5tt n\u00e5got som i alla fall liknade filter, mat som funnits utspritt i andra byggnader hade sl\u00e4pats in i storstugan. \u00c4ven m\u00e4ngder av ved hade lastats in i storstugan. Allt syftade till att minimera behovet att beh\u00f6va g\u00e5 ut om det nu var s\u00e5 att radioaktiva dammpartiklar b\u00f6rjade regna ner.
\nDet var ytterligare en solig och varm dag. \u00c4ven om l\u00e5ngt ifr\u00e5n all sn\u00f6 hade sm\u00e4lt bort s\u00e5 gick det \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll. I l\u00e4 var det n\u00e4stan v\u00e5rv\u00e4rme. Er farmor och jag hade smitit iv\u00e4g p\u00e5 en promenad. \u00c4ven om vi inte var inst\u00e4ngda var det sk\u00f6nt att f\u00e5 vara lite f\u00f6r oss sj\u00e4lva. V\u00e4gen som ledde ner till g\u00e5rden var lika sn\u00f6t\u00e4ckt som n\u00e4r vi kommit dit. Hjulsp\u00e5ren tydliga. Ingen hade varit och plogat, vilket kanske inte var f\u00f6rv\u00e5nande, men ocks\u00e5 en tydlig p\u00e5minnelse om att detta var p\u00e5 riktigt.
\nPromenaden ledde oss l\u00e4ngs slingriga skogsv\u00e4gar ut mellan \u00e5krar. L\u00e5ngt bortom \u00e5krarna skymtade en stor modern lada, en spannm\u00e5lssilo och ett stort boningshus. Jag kunde inget om jordbruk d\u00e5 och var heller inte ett dugg intresserad. Men min \u00e4lskade f\u00f6reslog att vi skulle g\u00e5 upp till bondg\u00e5rden f\u00f6r att se om allt var bra och \u00e4ven h\u00f6ra med den eller dom som bodde d\u00e4r om de hade h\u00f6rt n\u00e5gra nyheter, antagligen inspirerad av den gamle grannens bes\u00f6k ett par dagar tidigare.
\nJu n\u00e4rmre vi kom g\u00e5rden desto tydligare blev det att ingen verkade vara hemma. Vi gick sakta fram till ytterd\u00f6rren och knackade p\u00e5. Inte ett ljud h\u00f6rdes inifr\u00e5n. \u00c4ven ute var det tyst. S\u00e5 sakteliga b\u00f6rjade det bl\u00e5sa. Sedan gick solen i moln. Det blev genast mycket kallare. Den \u00f6de g\u00e5rden, kylan och det skummare ljuset gjorde att det hela med ens k\u00e4ndes r\u00e4tt obehagligt.
\nEfter ett tag best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att se efter om n\u00e5gon kanske var ute i ladan eller i n\u00e5gon av dom andra byggnaderna. Men alla d\u00f6rrar var igenbommade eller l\u00e5sta. Vad vi kunde se fanns det inga fordon. G\u00e5rdsplanen var t\u00e4ckt med sn\u00f6, utan n\u00e5gra tydliga hjulsp\u00e5r. Er farmor f\u00f6reslog att de kanske hade varit p\u00e5 semester n\u00e4r det h\u00e4nde. En vision blixtrade till f\u00f6r mitt inre hur ett svampmoln v\u00e4xte vid horisonten n\u00e4r vi l\u00e5g p\u00e5 stranden i Grekland.
\nVi best\u00e4mde oss att v\u00e4nda hem\u00e5t igen. Solljuset blev snabbt blekare och n\u00e4r vi kommit halvv\u00e4gs tillbaka var det n\u00e4stan som skymning ute, trots att klockan s\u00e4kert inte var mer \u00e4n tidig eftermiddag. Molnen p\u00e5 himlen var inte l\u00e4ngre tydliga moln utan mer ett m\u00f6rkt dis. Vinden fortsatte att tillta och nu bl\u00e5ste det rej\u00e4lt. Luften var iskall, torr och luktade p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt inte r\u00e4tt.
\nN\u00e4r vi till slut kom upp f\u00f6r infarten till v\u00e5r g\u00e5rd stod far i d\u00f6rren, skrikandes i vinden \u00e5t oss att skynda oss in. I hans ena hand knastrade geigerm\u00e4taren ilsket. Vi sprang den sista biten. V\u00e4l inne slogs d\u00f6rren igen. Det visste jag inte d\u00e5, men det skulle dr\u00f6ja v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt l\u00e4nge innan jag gick ut genom den d\u00f6rren igen.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor l\u00e4mnade l\u00e4genheten f\u00f6r gott. Om jag minns r\u00e4tt h\u00e4nde tv\u00e5 saker denna dagen. Det kan ocks\u00e5 ha varit den sj\u00e4tte dagen, men som ni s\u00e4kert f\u00f6rst\u00e5r \u00e4r det sv\u00e5rt att minnas… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3649,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3616","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/ashcloud.jpg?fit=1440%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3616","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3616"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3616\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3649"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3616"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3616"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3616"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}