{"id":3603,"date":"2019-04-27T09:00:19","date_gmt":"2019-04-27T07:00:19","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3603"},"modified":"2019-04-27T09:00:19","modified_gmt":"2019-04-27T07:00:19","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-13","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/04\/27\/alla-veckorna-som-gatt-del-13\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 13"},"content":{"rendered":"

Den andra dagen gick \u00e5t till att diskutera och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5. Morgonens f\u00f6rsta chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och f\u00e5 oss att inse allvaret. Men \u00e4ven han verkade till stora delar os\u00e4ker, ofta bl\u00e4ddrandes i b\u00f6cker och p\u00e4rmar f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka hitta information kring detaljer.
\nSakta b\u00f6rjade en lista v\u00e4xa fram p\u00e5 ett papper p\u00e5 bordet \u00f6ver saker som var tvungna att g\u00f6ras f\u00f6r att f\u00f6rbereda oss p\u00e5 vad som vi inte ens med s\u00e4kerhet kunde s\u00e4ga skulle h\u00e4nda. \u00c4nd\u00e5 var den allm\u00e4nna st\u00e4mningen god. Att fokusera p\u00e5 att l\u00f6sa problem k\u00e4ndes sk\u00f6nt och n\u00e4r alla nu var delaktiga och kunde f\u00e5 specifika arbetsuppgifter som var meningsfulla b\u00f6rjade den lilla gruppen fungera som en enhet som f\u00f6rflyttade sig \u00e5t samma h\u00e5ll.
\nMin sjuka yngsta kusin och min \u00e4lskling hade bara kommit ner en kort stund f\u00f6r att h\u00e4mta lite att \u00e4ta och dricka. P\u00e5 fr\u00e5gan om min sambo beh\u00f6vde hj\u00e4lp eller avlastning fick jag, ett f\u00f6r mig d\u00e5,\u00a0 kryptiskt svar att hon \u00e4nd\u00e5 beh\u00f6vde tr\u00e4na. I hennes \u00f6gon fanns n\u00e5got r\u00e4ttframt och ett glittrande. Sj\u00e4lvklart f\u00f6rst\u00e5r jag idag vad hon menade, men d\u00e5 blev jag mest f\u00f6rvirrad. Men min fasters leende ber\u00e4ttade att hon f\u00f6rstod det jag uppenbarligen inte alls gjorde.
\nMin \u00e4ldsta kusin hade f\u00f6r l\u00e4nge sedan blivit uttr\u00e5kad av att lyssna p\u00e5 de vuxnas diskussioner. Ute p\u00e5 g\u00e5rden s\u00e5g jag henne och hunden springa runt i n\u00e5gon form av lek bara de tv\u00e5 kunde f\u00f6rst\u00e5, men de verkade lyckliga och det s\u00e5g inte ut att vara n\u00e5got som var farligt. Min far kommenterade att han nog snart hade f\u00f6rlorat sin hund till min kusin.
\nPlanen, eller snarare att-g\u00f6ra-listan, v\u00e4xte. Of\u00f6r\u00e4ndrat h\u00f6gst upp p\u00e5 listan stod “Inventering”.
\nN\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 det hela kan jag \u00e4n idag inte f\u00f6rst\u00e5 hur vi alla kunde vara s\u00e5 positiva. Kanske var vi alla i n\u00e5gon form av f\u00f6rnekelse. Kanske levde vi p\u00e5 hoppet att det inte skulle bli s\u00e5 farligt – eller inget alls. Men \u00e4ven en d\u00e5res hopp \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n desperat f\u00f6rtvivlan. N\u00e5gonstans n\u00e4r jag en teori om att m\u00e4nskligheten \u00f6verlever tack vare att vi aldrig kan f\u00f6rest\u00e4lla oss den mis\u00e4r vi kan t\u00e4nkas uts\u00e4tts f\u00f6r och att n\u00e4r v\u00e4l detta passerat tenderar vi att gl\u00f6mma fort.
\nEfter lunchen tog vi tillsammans med oss papper och penna och b\u00f6rjade g\u00e5 igenom exakt vilka resurser vi hade att jobba med. Vidden av allt, jag h\u00f6ll p\u00e5 att skriva “skr\u00e4p”, som min far hade samlat p\u00e5 sig \u00f6ver allt var n\u00e4stan ofattbar f\u00f6r mig. Givetvis var det inte skr\u00e4p, men just d\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6rstod jag helt enkelt inte vad allt var bra f\u00f6r. Jag var kvar i en v\u00e4rld d\u00e4r man n\u00e4r som helst kunde fylla p\u00e5 vad som nu var slut genom att g\u00e5 och handla. I v\u00e4rsta fall fick man l\u00e4gga en best\u00e4llning \u00f6ver n\u00e4tet och s\u00e5 kunde man h\u00e4mta sin best\u00e4llning en eller tv\u00e5 dagar senare.
\nSom ni f\u00f6rst\u00e5r finns det inte en chans att jag kommer ih\u00e5g allt vi inventerade. M\u00e4rkligt nog har jag inget som helst minne av att vi hittade skrivmaskinen jag nu skriver p\u00e5. Kanske tillkom den senare. Vad jag d\u00e4remot minns tydligt var n\u00e4r min far triumferande hittade en geigerm\u00e4tare. Den hade s\u00e5 klart inte hamnat d\u00e4r av en slump, men att hitta vad man letade efter var inte helt l\u00e4tt. Min far sl\u00e4ppte allt han hade i h\u00e4nderna och gick till k\u00f6ksbordet med den lilla apparaten, n\u00e4stan som att inventeringen bara var en urs\u00e4kt f\u00f6r att f\u00e5 leta efter just en specifik pryl.
\nMedan jag f\u00f6ljde efter min far ut i k\u00f6ket fortsatte min faster och hennes man med att inventera resten av sakerna i alla de garderober som stod lite h\u00e4r och var i stugan. F\u00f6rpackningen till geigerm\u00e4taren var obruten och jag fr\u00e5gade om min far visste hur en s\u00e5dan fungerade. Svaret att han i teorin visste k\u00e4ndes inte helt betryggande. Efter att ha satt i ett par batterier b\u00f6rjade den lilla sk\u00e4rmen lysa och apparaten pep till. Efter ett par knapptryckningar b\u00f6rjade den ge ifr\u00e5n sig ett skr\u00e4mmande bekant sprakande ljud.
\nLjudet fick b\u00e5de min faster och hennes man att snabbt skynda sig till k\u00f6ket med l\u00e4tt skr\u00e4md uppsyn. Med en l\u00e4tt skakning p\u00e5 huvudet f\u00f6rklarade min far att det inte var n\u00e5gon fara, str\u00e5lningsniv\u00e5erna var inte f\u00f6rh\u00f6jda. En kollektiv suck av l\u00e4ttnad drogs och vi \u00e5tergick till det n\u00e5got tradiga arbetet med att skriva ner listor \u00f6ver allt som fanns i huset.
\nFram\u00e5t eftermiddagen bad min far mig och min \u00e4ldsta kusin att g\u00e5 ut och utfodra h\u00f6nsen. Han f\u00f6rklarade var fodret stod och hur mycket de skulle ha. Den unga sch\u00e4fertiken f\u00f6ljde efter, kanske i hopp om att f\u00e5 leka \u00e4nnu mer. I den stora boden bredvid h\u00f6nshuset fanns m\u00e4ngder med fodertunnor och \u00e4nnu fler s\u00e4ckar med foder. Vi m\u00e5ttade upp anvisad m\u00e4ngd i en hink som min kusin bar ut och sedan h\u00e4llde ut mitt i den n\u00e4tade h\u00f6nsg\u00e5rden.
\nVi stod d\u00e4r ett tag och tittade p\u00e5 n\u00e4r h\u00f6nsen pickade i sig av maten. Det var inte direkt kallt ute men sn\u00f6n h\u00f6ll fortfarande landskapet i sitt vita grepp. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var det tr\u00f6stande att se h\u00f6nsen \u00e4ta. Med ett klingande skratt sprang min kusin iv\u00e4g med hunden vid sin sida f\u00f6r att genast hitta en pinne kasta. S\u00e5 b\u00f6rjade den o\u00e4ndliga leken om.
\nSj\u00e4lv blev jag st\u00e5endes i solen vid h\u00f6nsen. D\u00e4r och d\u00e5 fanns inga bekymmer. H\u00f6nsens kacklande blev n\u00e4stan hypnotiserande och mitt sinne klamrade sig fast vid detta ljud, likt ett eko fr\u00e5n en svunnen tid, d\u00e4r allt var normalt och igenk\u00e4nnbart.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den andra dagen gick \u00e5t till att diskutera och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5. Morgonens f\u00f6rsta chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och f\u00e5 oss att inse allvaret. Men \u00e4ven han verkade till stora delar… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3635,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3603","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/geiger_counter.jpg?fit=570%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3603","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3603"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3603\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3635"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3603"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3603"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3603"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}