{"id":3558,"date":"2019-04-20T09:00:30","date_gmt":"2019-04-20T07:00:30","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3558"},"modified":"2019-04-20T09:00:30","modified_gmt":"2019-04-20T07:00:30","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-12","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/04\/20\/alla-veckorna-som-gatt-del-12\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 12"},"content":{"rendered":"

Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast p\u00e5 min hornhinna. Att ord kan ha en s\u00e5dan kraft. S\u00e5dan skr\u00e4ck. Frukostens lukt, f\u00f6rmiddagssolen genom f\u00f6nstren, den klarbl\u00e5 himlen. Kontrasten var s\u00e5 stor mot den sista meningen som l\u00e4mnat min far innan han blev tyst.
\n“Allt tyder p\u00e5 ett fullskaligt k\u00e4rnvapenkrig”.
\nGivetvis var det helt om\u00f6jligt. Det var ocks\u00e5 vad min faster sade, nej skrek. Desperationen och paniken i hennes r\u00f6st var hj\u00e4rtsk\u00e4rande och skr\u00e4mmande, likt den o\u00e4ndliga sorgen efter ett f\u00f6rlorat barn. Ljudet av hennes r\u00f6st ekade bort. S\u00e5 b\u00f6rjade \u00e4ldsta kusin gr\u00e5ta. Antagligen inte p\u00e5 grund av vad som sagts, utan av hennes mors utbrott.
\nSj\u00e4lv tycker jag hela situationen var helt absurd. Det fanns inga bevis f\u00f6r att n\u00e5got h\u00e4nt annat \u00e4n en radios\u00e4ndning. Inte hade jag d\u00e5 sett n\u00e5gra svampmoln vid horisonten. Vilket jag ocks\u00e5 f\u00f6rklarade f\u00f6r min far medans min faster f\u00f6rs\u00f6kte tr\u00f6sta sitt \u00e4ldsta barn. Men han verkade mer bekymrad \u00f6ver reaktionerna i k\u00f6ket \u00e4n mina inv\u00e4ndningar. Han bad oss alla lyssna noga, med en ovanligt mjuk, d\u00e4mpad r\u00f6st. \u00c4ven ett fullskaligt k\u00e4rnvapenkrig skulle inte m\u00e4rkas p\u00e5 alla platser p\u00e5 planeten. I Sverige fanns kanske en handfull m\u00e5l som eventuellt skulle varit av intresse att neutralisera med k\u00e4rnvapen, men majoriteten av m\u00e5len l\u00e5g hos de k\u00e4rnvapenb\u00e4rande l\u00e4nderna. Effekterna skulle \u00e4nd\u00e5 drabba oss, men de indirekta effekterna.
\nDet k\u00e4ndes som att jag h\u00f6ll p\u00e5 att tappa greppet. Under hela mitt liv hade jag f\u00e5tt l\u00e4ra mig att ett k\u00e4rnvapenkrig skulle vara slutet p\u00e5 planeten. En bild av hur jorden exploderar i sm\u00e5 bitar fyllde min hj\u00e4rna, liksom bilder av chockv\u00e5gor och eldstormar som f\u00f6rst\u00f6r allt i sin v\u00e4g, smular byggnader till grus. Min fasters man verkar haft samma bilder och undrade vilka effekterna skulle bli och varf\u00f6r vi inte sett dom \u00e4nnu.
\nMin far gick iv\u00e4g och kom tillbaka med en tjock p\u00e4rm full med papper, vad som s\u00e5g ut att vara utskrifter. Han b\u00f6rjade frenetiskt bl\u00e4ddra bland sidorna. S\u00e5 verkade han hitta vad han letade efter. Enligt vad det nu var f\u00f6r information min far hade ber\u00e4knades det att 50 miljoner ton aska och r\u00f6k skulle stiga upp i stratosf\u00e4ren till f\u00f6ljd av br\u00e4nder i sp\u00e5ren av detonationerna. Dessa radioaktiva partiklar skulle inte bara blockera solens str\u00e5lning utan ocks\u00e5 sakta b\u00f6rja falla tillbaka till jorden. En bild p\u00e5 en v\u00e4rldskarta visade en simulering \u00f6ver hur flera s\u00e5dana askmoln v\u00e4llde upp fr\u00e5n ett antal ursprungspunkter och b\u00f6rjade t\u00e4cka hela kartan. Olika tidsintervall var kopplade till olika nyanser av svart. V\u00e5r del av v\u00e4rlden s\u00e5g ut att drabbas inom en 5-7 dygn, med till\u00e4gget att det kraftigt berodde p\u00e5 hur v\u00e4dersituationen vid det givna tillf\u00e4llet. Det enda som fastnade f\u00f6r mig var att vi allts\u00e5 hade ungef\u00e4r en vecka, sedan skulle vi d\u00f6 av ett d\u00f6dligt moln av radioaktiv str\u00e5lning.
\nMen min far menade att det faktiskt gick att \u00f6verleva<\/em>.
\nD\u00e5 f\u00f6rstod jag inte varf\u00f6r han betonade “\u00f6verleva” s\u00e5 \u00f6verdrivet. Idag vet jag b\u00e4ttre. Det \u00e4r stor skillnad p\u00e5 att leva och att \u00f6verleva. Endast den som f\u00e5tt k\u00e4mpa f\u00f6r sin \u00f6verlevnad kan till fullo f\u00f6rst\u00e5 skillnaden. D\u00e4r var jag dock inte vid det tillf\u00e4llet, den d\u00e4r soliga morgonen i mars.
\nTill slut kom d\u00e5 fr\u00e5gan, fr\u00e5n min faster som hade st\u00e4llt sig f\u00f6r att blanda lite saft \u00e5t kusinen, hur vi skulle klara detta. Vad var planen?
\nInnan ett svar han komma b\u00f6rjade hunden sk\u00e4lla frenetiskt och sprang till ytterd\u00f6rren. Genom k\u00f6ksf\u00f6nstret s\u00e5g jag en gammal v\u00e4derbiten man komma g\u00e5endes i godan ro in p\u00e5 g\u00e5rden. Han verkade inte ett dugg bekymrad \u00f6ver den sk\u00e4llande hunden utan gick rakt mot ytterd\u00f6rren och knackade p\u00e5 med tre best\u00e4mda bankningar. Min far gick och \u00f6ppnade, jag f\u00f6ljde efter eftersom jag var nyfiken p\u00e5 vem det var.
\nUppenbarligen k\u00e4nde min far den gamle mannen. De h\u00e4lsade och mannen b\u00f6jde sig ner och h\u00e4lsade p\u00e5 hunden som mycket v\u00e4l verkade k\u00e4nna igen honom. Far erbj\u00f6d honom att komma in p\u00e5 en kopp kaffe, men han avb\u00f6jde. Han verkade bara vilja se efter s\u00e5 att vi var okej. Han tittade rakt p\u00e5 mig med ett par ljusbl\u00e5 \u00f6gon som verkade se precis allt och konstaterade att jag allt m\u00e5ste vara min fars son. Jag nickade och vi tog i hand. Hans handslag var kraftfullt, trots att han s\u00e4kert var n\u00e4rmare \u00e5ttio \u00e5r. Han f\u00f6rklarade kort att han var fars n\u00e4rmsta granne, n\u00e5gon kilometer bort. Den gamle mannen och min far f\u00f6rs\u00e4krade sig om att de b\u00e5da hade vad de beh\u00f6vde f\u00f6r att klara sig och att alla var friska. Sedan urs\u00e4ktade sig grannen med att han beh\u00f6vde g\u00e5 hem till sin fru igen och l\u00e4mnade oss.
\nN\u00e4r han f\u00f6rsvunnit utom synh\u00e5ll undrade min faster varf\u00f6r inte min far hade g\u00e5tt \u00f6ver till grannen ist\u00e4llet, f\u00f6r att se efter att allt var v\u00e4l. Min far svarade lite genant att han faktiskt hade gl\u00f6mt bort den gamle grannen n\u00e4r allt hade brakat \u00e5t skogen, men att han inte var s\u00e4rskilt orolig f\u00f6r honom eller hans fru. De var b\u00e5da pigga och aktiva och antagligen mer fysiskt aktiva \u00e4n n\u00e5gon av oss i stugan. Hur vida de hade f\u00f6rn\u00f6denheter f\u00f6r att klara sig en l\u00e4ngre tid visste han dock inte, men gissade att de tillh\u00f6rde det gamla gardet som i alla fall hade ett v\u00e4lfyllt skafferi.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast p\u00e5 min hornhinna. Att ord kan ha en s\u00e5dan kraft. S\u00e5dan skr\u00e4ck. Frukostens lukt, f\u00f6rmiddagssolen genom f\u00f6nstren, den klarbl\u00e5 himlen. Kontrasten var s\u00e5 stor mot den sista… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3625,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3558","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/fallout.jpg?fit=774%2C531&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3558","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3558"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3558\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3625"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3558"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3558"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3558"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}