{"id":3490,"date":"2019-04-06T09:00:38","date_gmt":"2019-04-06T07:00:38","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3490"},"modified":"2019-04-06T09:00:38","modified_gmt":"2019-04-06T07:00:38","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-10","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/04\/06\/alla-veckorna-som-gatt-del-10\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 10"},"content":{"rendered":"

F\u00e4rgbandet i skrivmaskinen tog slut utan att jag m\u00e4rkte det. Efter jag bytt bandet gick jag ut i m\u00f6rkret och bara andades. Minnena som jag nu gr\u00e4vt fram har f\u00e5tt mig att fundera, grubbla och ifr\u00e5gas\u00e4tta. \u00c4ven om vi nu kunnat pussla ihop ett och annat om vad som faktiskt h\u00e4nde, varf\u00f6r vi lever i den v\u00e4rld vi g\u00f6r, s\u00e5 \u00e4r det fortfarande s\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5gor som \u00e4r obesvarade. S\u00e5 m\u00e5nga varf\u00f6r och hur.
\nI m\u00f6rkret h\u00f6rde jag \u00e4nd\u00e5 liv. Barn som lite nerv\u00f6st pratade med sina f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n utedasset in till v\u00e4rmen, ljuset och tryggheten i huset f\u00f6r att sedan g\u00e5 och l\u00e4gga sig. L\u00e4ten fr\u00e5n djur som r\u00f6r sig i hagarna. Hur l\u00e5ngt bort \u00e4r inte detta liv fr\u00e5n det vi l\u00e4mnade bakom oss den d\u00e4r dagen i mars f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sedan? Det g\u00e5r inte att ens b\u00f6rja beskriva. Inte heller g\u00e5r det idag att f\u00f6rest\u00e4lla sig hur mycket det vi idag kallar hemma har \u00e4ndrats.
\nN\u00e4r jag och er farmor k\u00f6rde in p\u00e5 g\u00e5rden fanns h\u00e4r bara fyra byggnader. Storstugan, lillstugan, boden och ett h\u00f6nshus. I takt med att bilen rullade in mellan husen t\u00e4ndes utelampor p\u00e5 fasaderna. P\u00e5 g\u00e5rdsplanen, om man nu kunde kalla den s\u00e5, stor min fars bil, men ocks\u00e5 en till som jag inte k\u00e4nde igen just d\u00e5. Min \u00e4lskade slog av t\u00e4ndningen till bilen och vi klev ur. B\u00e5da var stela i kroppen och helt utmattade mentalt.
\nInifr\u00e5n stugan h\u00f6rdes en hund sk\u00e4lla. D\u00f6rren till storstugan \u00f6ppnades och en liten siluett rusade mot oss. Det var min yngsta kusin, inte mer \u00e4n fem \u00e5r gammal, men \u00e4nd\u00e5 uppenbart glad att se oss. Hon b\u00f6rjade osammanh\u00e4ngande ber\u00e4tta n\u00e5got om att \u00e5ka j\u00e4ttel\u00e5ngt, mats\u00e4ckar och godis samtidigt som hon kramade mitt ben f\u00f6r att sedan kasta sig i famnen p\u00e5 er farmor med ett f\u00f6rtjust litet tjut.
\nS\u00e5 kom min far ut. Trots det dunkla ljuset s\u00e5g jag ett ansikte f\u00e5rat av oro. Han kom fram och kramade om mig h\u00e5rt utan att s\u00e4ga ett ord. S\u00e5 uppmanade han oss att g\u00e5 in i v\u00e4rmen. Packningen kunde v\u00e4nta. I k\u00f6ket brann det i vedspisen. Det var varmt inne och lukten av mat v\u00e4ckte min mage till liv igen. Runt k\u00f6ksbordet satt min faster, hennes man och min andra kusin och \u00e5t vad som s\u00e5g ut att vara ravioli.
\nN\u00e4r de s\u00e5g oss reste de sig alla upp och ett mindre kramkalas utbr\u00f6t. Av n\u00e5gon anledning hade jag alltid f\u00f6rest\u00e4llt mig att far skulle vara ensam i stugan. Men h\u00e4r var fullt av liv. En ung sch\u00e4fer sprang runt v\u00e5ra ben och viftade p\u00e5 svansen, utan att sk\u00e4lla. Sedan hittade hunden min \u00e4ldsta kusin och b\u00f6rjade frenetiskt tv\u00e4tta henne i ansiktet varp\u00e5 hon b\u00f6rjade skratta hysteriskt. Min far beordrade hunden att sluta och g\u00e5 och l\u00e4gga sig. N\u00e5got trumpet lommade hunden iv\u00e4g och hoppade upp i en f\u00e5t\u00f6lj, lade sig med huvudet p\u00e5 framtassarna och tittade uppm\u00e4rksamt p\u00e5 oss.
\nLyckligtvis fanns det mat kvar p\u00e5 spisen och efter den kanske godaste burkraviolin i mitt liv satt jag och d\u00e5sade vid matbordet. Konversationen runt bordet var d\u00e4mpad. De vuxna f\u00f6rs\u00f6kte uppenbarligen uppr\u00e4tth\u00e5lla ett sken av normalitet. \u00c4ven om jag var otroligt nyfiken \u00f6ver vad de andra visste om vad som h\u00e4nt var jag samtidigt s\u00e5 utmattad att jag hade sv\u00e5rt att ens formulera fullst\u00e4ndiga meningar.
\nF\u00f6rstr\u00f6tt tittade jag p\u00e5 lampan ovanf\u00f6r k\u00f6ksbordet. Det tog r\u00e4tt l\u00e5ng tid innan jag kom p\u00e5 att det faktiskt var en elektrisk lampa och s\u00e4kert \u00e4n l\u00e4ngre innan jag ins\u00e5g vad det innebar. S\u00e5 jag fr\u00e5gade om det fanns str\u00f6m h\u00e4r. Svaret var att str\u00f6mmen kom fr\u00e5n ett batteri laddat av solceller och en vindsnurra. En titta p\u00e5 min mobiltelefon bekr\u00e4ftade ocks\u00e5 att det inte heller h\u00e4r fanns n\u00e5gon t\u00e4ckning.
\nMin faster, som satt med min yngsta kusin halvsovande i kn\u00e4t, ber\u00e4ttade f\u00f6r oss hur de kommit upp dagen innan. Eftersom de bodde i en mycket st\u00f6rre stad \u00e4n oss hade oroligheterna med de v\u00e5ldsamma protesterna n\u00e4stan varit nog f\u00f6r att l\u00e4mna. N\u00e4r sedan str\u00f6mavbrotten blev t\u00e4tare och t\u00e4tare best\u00e4mde de sig f\u00f6r att \u00e5ka upp hit, om inte annat som en minisemester, i v\u00e4ntan p\u00e5 att saker och ting skulle lugna ner sig lite.
\nDe hade rest upp l\u00e4ngs de stora motorv\u00e4garna och d\u00e4r hade det ocks\u00e5 varit lite trafik, fast inte alls s\u00e5 lite som vi upplevde p\u00e5 sm\u00e5v\u00e4garna. \u00c4ven min faster ber\u00e4ttade om milit\u00e4ra konvojer som de m\u00f6tt p\u00e5 sin v\u00e4g s\u00f6der ut. Min fasters man ber\u00e4ttade om hur de vid flera tillf\u00e4llen blivit \u00f6verflugna av jaktplan p\u00e5 l\u00e5g h\u00f6jd, vilket hade skr\u00e4mt barnen i baks\u00e4tet n\u00e4r det h\u00f6ga ljudet fr\u00e5n motorerna p\u00e5 planen n\u00e5dde marken.
\nMin yngsta kusin sov nu i kn\u00e4t p\u00e5 sin mamma och den \u00e4ldre klippte med \u00f6gonen. Snart hade de f\u00f6rflyttat familjen till den inredda vinden d\u00e4r de sov. Min far plockade med disken och s\u00e5g till att det hela tiden fanns ved i vedspisen. Han nynnade mjukt p\u00e5 n\u00e5got som l\u00e4t som en folkvisa n\u00e4r han gick runt i det lila k\u00f6ket. Sp\u00e5ren av den oro jag sett i hans ansikte tidigare var nu borta. En kastrull med rester st\u00e4lldes ner och den unga hunden satte sig lydigt och v\u00e4ntade p\u00e5 kommandot “var s\u00e5 god”.
\nHuvudet snurrade och mitt desperata f\u00f6rs\u00f6ka att h\u00e5lla mig vaken b\u00f6rjade g\u00e5 om intet. Fortfarande visste jag inte s\u00e4rskilt mycket mer \u00e4n n\u00e4r vi \u00e5kte, men bara att f\u00e5 vara i v\u00e4rmen i stugan med familjen d\u00e4mpade genast den v\u00e4rsta oron.
\nMin far visade in mig och min sambo till ett litet rum p\u00e5 bottenv\u00e5ningen d\u00e4r en stor luftmadrass stod b\u00e4ddad. Madrassen var s\u00e5 stor, och rummet s\u00e5 litet, att det var allt som fick plats. Men det spelade ingen roll. Vi b\u00e5da kr\u00f6p ner under t\u00e4cket och somnade n\u00e4stan omedelbart.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00e4rgbandet i skrivmaskinen tog slut utan att jag m\u00e4rkte det. Efter jag bytt bandet gick jag ut i m\u00f6rkret och bara andades. Minnena som jag nu gr\u00e4vt fram har f\u00e5tt mig att fundera, grubbla och ifr\u00e5gas\u00e4tta. \u00c4ven om vi nu… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3589,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3490","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/homestead-1.jpg?fit=1440%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3490","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3490"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3490\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3589"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3490"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3490"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3490"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}