{"id":3461,"date":"2019-03-30T09:00:41","date_gmt":"2019-03-30T08:00:41","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3461"},"modified":"2019-03-30T09:00:41","modified_gmt":"2019-03-30T08:00:41","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-9","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/03\/30\/alla-veckorna-som-gatt-del-9\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 9"},"content":{"rendered":"

Lyssna noga nu mina \u00e4lskade barnbarn och framtida generationer. Jag vet att detta i efterhand kan l\u00e5ta sp\u00e4nnande. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rmedla och beskriva en flykt. En flykt fr\u00e5n ett hot som var s\u00e5 otydligt att jag stundom undrade om det ens var ett hot. Samtidigt hade jag en magk\u00e4nsla som d\u00e4r och d\u00e5 n\u00e5dde sin kulmen. En k\u00e4nsla av att detta faktiskt var farligt – p\u00e5 riktigt. H\u00e5ret som st\u00e5r upp i nacken. Illam\u00e5endet. Darrande h\u00e4nder och ben.
\nAv f\u00e4rden norr ut har jag bara ytterst f\u00e5 minnen. Det mesta jag kommer ih\u00e5g \u00e4r smala, vindlande v\u00e4gar. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt tomma p\u00e5 trafik. Jag kan fortfarande k\u00e4nna den n\u00e4stan om\u00e4nskliga koncentrationen jag lyckades uppbringa f\u00f6r att se allt, h\u00f6ra allt, f\u00f6rnimma allt. Vid n\u00e5got tillf\u00e4lle tvingade jag er farmor att tv\u00e4rnita s\u00e5 jag kunde kr\u00e4kas. Normalt sett blir jag inte \u00e5ksjuk, men detta var inte normalt n\u00e5gonstans.
\nTrots att vi passerade flera mindre orter var det v\u00e4ldigt lite m\u00e4nniskor i r\u00f6relse. Kanske berodde det p\u00e5 att det egentligen inte fanns n\u00e5gon anledning till att g\u00e5 ut. Aff\u00e4rerna var st\u00e4ngda. Vi s\u00e5g inte tecken p\u00e5 fungerande elektricitet n\u00e5gonstans. Varje g\u00e5ng vi passerade en mack hoppades vi p\u00e5 att se bilar st\u00e5 och tanka. Men varje mack var lika \u00f6de som de stora k\u00f6pcentren vi passerade.
\nVi k\u00f6rde vid lunchtid in p\u00e5 en liten skogsv\u00e4g. Tanken i bilen b\u00f6rjade n\u00e4rma sig r\u00f6tt och vi var b\u00e5da helt utmattade. En l\u00e5ng stund satt vi bara och stirrade rakt ut i skogen utan att s\u00e4ga ett enda ord. Av ren vana tog jag upp mobiltelefonen. Det fanns ingen t\u00e4ckning, inga missade samtal eller meddelanden. Matt lade jag ner telefonen och \u00f6ppnade d\u00f6rren p\u00e5 bilen. Tystnaden var n\u00e4stan bed\u00f6vande. Inget motorljud varken fr\u00e5n v\u00e5r bil eller fr\u00e5n andra bilar. Faktum var att det inte l\u00e4t n\u00e5got alls. Jag h\u00f6rde bara min egen puls. Ett hj\u00e4rta som fyllt av adrenalin slog fort och h\u00e5rt. Mina egna andetag. Det var egentligen inte kallt ute, men jag skakade \u00e4nd\u00e5.
\nEr farmor drack mineralvatten och jag drack \u00f6l. Vi f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 i oss lite av kn\u00e4ckebr\u00f6det, men ingen av oss kunde f\u00f6rm\u00e5 att \u00e4ta. Vi bara satt d\u00e4r, p\u00e5 varsin sten vid v\u00e4gkanten i skogen. Tankarna gick fortfarande inte att greppa. Det enda vi kunde konstatera var att vi nu inte hade annat att g\u00f6ra \u00e4n att forts\u00e4tta. S\u00e5 jag tog fram bensindunken ur bagaget, lyckades med lite m\u00f6da montera p\u00e5 h\u00e4llpipen som fanns i ryggs\u00e4cken och t\u00f6mde inneh\u00e5llet ner i tanken.
\nResan fortsatte. Efter kanske en timme efter det att vi stannat m\u00f6tte vi en konvoj med milit\u00e4ra fordon som k\u00f6rde s\u00f6der ut. Det var inte stridsvagnar utan s\u00e5g mer ut som stora lastbilar, fast med en stor klump l\u00e4ngst bak och n\u00e4stan tomt i mitten. F\u00f6re och efter \u00e5kte sexhjuliga fordon. Soldaterna i fordonen tog ingen notis av oss n\u00e4r vi passerade. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fick kolonnen hela situationen att k\u00e4nnas mer verklig och samtidigt overkligt. Detta var p\u00e5 riktigt.
\nJu l\u00e4ngre norr ut vi kom ju mer tydligt blev det att vi \u00e5kte fr\u00e5n v\u00e5ren och mot vintern. Till en b\u00f6rjan var sn\u00f6n bara fl\u00e4ckvis och i skugga eller p\u00e5 norrsidor. Men n\u00e5gonstans fick sn\u00f6n \u00f6verhanden f\u00f6r att sedan helt dominera. Lyckligtvis hade vi \u00e4nnu inte bytt till sommard\u00e4ck, men min \u00e4lskade k\u00f6rde betydligt saktare och mer f\u00f6rsiktigt ju mer sn\u00f6n dominerade. V\u00e4dret f\u00f6r\u00e4ndrades ocks\u00e5 m\u00e4rkbart. Den klarbl\u00e5 himlen hade blivit kvar l\u00e5ngt d\u00e4r nere i s\u00f6der. Nu var himlen gr\u00e5, men tack vare den vita sn\u00f6n blev det \u00e4nd\u00e5 inte m\u00f6rkare.
\nVid n\u00e5got tillf\u00e4lle minns jag hur jag tittade p\u00e5 er farmor som satt med ett ansikte stelt av koncentration p\u00e5 v\u00e4gen. P\u00e5 ren impuls lade jag min hand p\u00e5 hennes kind. Hon besvarade ber\u00f6ringen med att luta huvudet \u00e5t mitt h\u00e5ll och krama handen mellan kinden och sin axel. Detta utan att flytta blicken fr\u00e5n v\u00e4gen. Hon var min hj\u00e4ltinna, min r\u00e4ddare och i det \u00f6gonblicket \u00e4lskade jag henne p\u00e5 ett s\u00e5 fundamentalt djupt s\u00e4tt jag aldrig k\u00e4nt f\u00f6rut.
\nN\u00e4r jag s\u00e5 \u00e5ter v\u00e4nde blad i kartboken ins\u00e5g jag att detta var sista sidan. Snart var vi framme. Bakom de gr\u00e5a molnen b\u00f6rjade solen s\u00e4nka sig och det blev m\u00f6rkt fort. De sista milen gick \u00e4nnu saktare d\u00e5 v\u00e4garna var isiga och sp\u00e5riga samt att det nu p\u00e5 allvar b\u00f6rjade bli riktigt m\u00f6rkt. Bensinm\u00e4taren b\u00f6rjade n\u00e4rma sig r\u00f6tt igen. N\u00e4r vi s\u00e5 sv\u00e4ngde av ner p\u00e5 de sm\u00e5 skogsv\u00e4garna, som jag bara vagt mindes fr\u00e5n den enda g\u00e5ngen jag var med min far upp, var det kolsvart ute. V\u00e4gen var smal och d\u00e5ligt plogad. Vid avfarten l\u00e5g n\u00e5gra sm\u00e5 hus utspridda och i f\u00f6nstren s\u00e5g det ut som att de hade levande ljus t\u00e4nda. Folk var hemma, men utan elektricitet. Det k\u00e4ndes \u00e4nd\u00e5 lite tryggt, om vi nu skulle r\u00e5ka k\u00f6ra av v\u00e4gen.
\nS\u00e5 sv\u00e4ngde vi av en sista g\u00e5ng. Jag k\u00e4nde f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 hela resan igen mig.
\nVi var framme.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lyssna noga nu mina \u00e4lskade barnbarn och framtida generationer. Jag vet att detta i efterhand kan l\u00e5ta sp\u00e4nnande. Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rmedla och beskriva en flykt. En flykt fr\u00e5n ett hot som var s\u00e5 otydligt att jag stundom undrade… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3568,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3461","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/snoig_vag.jpg?fit=1920%2C1280&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3461","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3461"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3461\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3568"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3461"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3461"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3461"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}