{"id":3265,"date":"2019-03-09T09:00:11","date_gmt":"2019-03-09T08:00:11","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3265"},"modified":"2019-03-09T09:00:11","modified_gmt":"2019-03-09T08:00:11","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-6","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/03\/09\/alla-veckorna-som-gatt-del-6\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt – del 6"},"content":{"rendered":"

Jag vet inte hur l\u00e4nge jag satt p\u00e5 s\u00e4ngen innan er farmor kom in och undrade om jag somnat. Min far var inte en s\u00e5dan m\u00e4nniska som spred “jag \u00e4lskar dig” omkring sig. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4ndes det alltid extra mycket n\u00e4r jag v\u00e4l fick h\u00f6ra det. Inte f\u00f6r att jag inte visste att han \u00e4lskade mig, men han sa eller skrev det v\u00e4ldigt s\u00e4llan.
\nDen p\u00e5b\u00f6rjade maten blev st\u00e5endes olagad i kylen i f\u00f6rhoppning om att elektriciteten skulle komma tillbaka senare under kv\u00e4llen. Ingen av oss hade n\u00e5gon st\u00f6rre lust att g\u00e5 ner i k\u00e4llarf\u00f6rr\u00e5det och b\u00f6rja leta efter n\u00e5gon ryggs\u00e4ck nu n\u00e4r det blivit m\u00f6rkt ute. Det kunde v\u00e4nta tills i morgon, s\u00e5 viktigt kunde det inte vara, resonerade jag. Fast er farmor konstaterade att vi faktiskt inte hade s\u00e5 mycket annat att g\u00f6ra \u00e4nd\u00e5.
\nS\u00e5 vi t\u00e4nde ficklamporna i v\u00e5ra mobiler och gick ner i den kolsvarta k\u00e4llaren. Det var ot\u00e4ckt tyst och n\u00e4r den massiva k\u00e4llard\u00f6rren slog igen bakom oss var ljudet olycksb\u00e5dande h\u00f6gt och dovt. Rent logiskt fanns det inget att vara r\u00e4dd f\u00f6r, men rationellt t\u00e4nkande tenderar sluta fungera under onormala omst\u00e4ndigheter.
\nV\u00e4l framme i f\u00f6rr\u00e5det tog det inte m\u00e5nga sekunder att hitta den stora ryggs\u00e4cken, s\u00e4kert \u00e4mnad f\u00f6r l\u00e5nga vandringar. Jag lyfte upp den f\u00f6r att s\u00e4tta den p\u00e5 ryggen. Tyngden fick mig n\u00e4stan ur balans d\u00e5 den var betydligt tyngre \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. D\u00e4r ryggs\u00e4cken st\u00e5tt l\u00e5g ett A4-papper. Min sambo b\u00f6jde sig ner och l\u00e4ste “Gl\u00f6m inte dunken” med en pil \u00e5t h\u00f6ger.
\nUnder en tom sops\u00e4ck stod en reservdunk i metall. Jag hade sett min far sl\u00e4pa p\u00e5 s\u00e5dana i min barndom, men trott att han tagit med alla upp till stugan. Tydligen inte och med tanke p\u00e5 lappen under ryggs\u00e4cken var detta inte en slump. Er farmor sparkade l\u00e4tt p\u00e5 dunken med foten och den gav ifr\u00e5n sig ett ljud som ber\u00e4ttade att den var allt annat \u00e4n tom. Nyfiket fick jag av locket och luktade. Bensin. Man beh\u00f6ver inget k\u00f6rkort f\u00f6r att k\u00e4nna igen den lukten.
\nDunken var n\u00e4stan lika tung som v\u00e4skan, men efter lite slit fick vi upp b\u00e5de dunk, v\u00e4ska och oss sj\u00e4lva till l\u00e4genheten. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4ndes det som vi varit p\u00e5 skattjakt och hittat guld. Vi satte oss i vardagsrummet och b\u00f6rjade packa upp v\u00e4skans inneh\u00e5ll. Till min f\u00f6rv\u00e5ning var det mesta f\u00f6rpackat i dubbla plastp\u00e5sar, s\u00e5 det gick fort att t\u00f6mma v\u00e4skan.
\nVarje p\u00e5se verkade ha sitt eget tema, men inte allt var f\u00f6rpackat i p\u00e5sar. D\u00e4r fanns ett spritk\u00f6k och T-r\u00f6d, n\u00e5got jag aldrig anv\u00e4nt f\u00f6rut. Det fanns ocks\u00e5 tre moraknivar som s\u00e5g helt nya och oanv\u00e4nda ut. I v\u00e4skans lock l\u00e5g ett vattenfilter, en ficklampa och en v\u00e4gatlas. Givetvis minns jag inte exakt vad som fanns i v\u00e4skan, det \u00e4r trots allt v\u00e4ldigt m\u00e5nga \u00e5r sedan vi satt d\u00e4r i m\u00f6rkret med enbart ljuset fr\u00e5n mobilernas ficklampor.
\nMin \u00e4lskling satte sig med v\u00e4gatlasen medans jag fortsatte rota runt bland v\u00e4skans inneh\u00e5ll. P\u00e5 ena yttersidan av v\u00e4skan satt en l\u00e5ng pip som s\u00e5g ut att passa p\u00e5 br\u00e4nsledunken. Tv\u00e5 p\u00e5sar inneh\u00f6ll tv\u00e5 rullar toalettpapper. En annan p\u00e5se inneh\u00f6ll n\u00e5got som s\u00e5g ut som vakuumf\u00f6rpackade kakor. Jag valde att inte \u00f6ppna de dubbla plastp\u00e5sarna som allt l\u00e5g f\u00f6rpackat i, utan n\u00f6jde mig med att titta, kl\u00e4mma och k\u00e4nna.
\nEr farmor gav ifr\u00e5n sig ett f\u00f6rv\u00e5nat l\u00e4te. Hon visade mig ett uppslag i v\u00e4gatlasen d\u00e4r det satt en liten post-it-lapp utan text p\u00e5. Omr\u00e5det var den del av l\u00e4net vi bodde i. Fr\u00e5n v\u00e5r lilla ort hade n\u00e5gon, gissningsvis min far, med en tuschpenna ritat l\u00e4ngs med v\u00e4gen som ringlade sig norrut tills dess att sidan tog slut l\u00e4ngst upp. P\u00e5 n\u00e4sta uppslag fortsatte markeringen och v\u00e4gen. S\u00e5 fortsatte det, uppslag efter uppslag, l\u00e4ngre och l\u00e4ngre norrut. V\u00e4gen som var utritad gick inte l\u00e4ngs de stora Europa- eller landsv\u00e4garna, utan p\u00e5 vad som s\u00e5g ut som mindre v\u00e4gar.
\nTill slut stannade linjen. \u00c4ven om jag inte k\u00e4nde igen kartbilden f\u00f6rstod jag mycket v\u00e4l var slutdestinationen var. Min fars stuga.
\nSj\u00e4lvklart hade min far gett mig sin adress n\u00e4r han flyttade upp, men jag hade aldrig brytt mig om att leta upp exakt var det l\u00e5g. Om vi n\u00e5gon g\u00e5ng i framtiden skulle h\u00e4lsat p\u00e5 hade vi kunnat kolla upp det d\u00e5 och sedan k\u00f6rt efter GPS.
\nTanken hade inte slagit mig f\u00f6rr\u00e4n d\u00e5. Jag slog p\u00e5 GPS:en p\u00e5 mobiltelefonen och startade kartan f\u00f6r att se om det fortfarande fungerade. En upplysning om att det inte gick att ladda ner kartorna uppenbarade sig snart p\u00e5 sk\u00e4rmen. Utan internet, inga kartor. Men vi hade ju en frist\u00e5ende GPS till bilen som jag k\u00f6pt n\u00e4r det hade varit utf\u00f6rs\u00e4ljning vid n\u00e5got tillf\u00e4lle. Den l\u00e5g fortfarande i handskfacket i bilen. S\u00e5 jag gick ut och h\u00e4mtade den. Lyckligtvis hade den fortfarande batteri kvar sedan den anv\u00e4ndes sist.
\nTillbaka i l\u00e4genheten slog jag p\u00e5 den och v\u00e4ntade p\u00e5 att den skulle f\u00e5 kontakt med satelliterna. Det tog bara n\u00e5gon minut s\u00e5 indikerade den lilla apparaten att den hade kontakt och god signal. F\u00f6rdelen med en frist\u00e5ende GPS var att kartorna redan fanns lagrade i enheten och inte beh\u00f6vde laddas ner. Till min f\u00f6rv\u00e5ning visade GPS:en att jag ena sekunden befann mig mitt i M\u00e4laren, n\u00e4sta sekund i G\u00f6teborg f\u00f6r att sedan befinna mig ute p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n. Helt uppenbart var det n\u00e5got som inte fungerade. Jag gick ut p\u00e5 balkongen f\u00f6r att f\u00e5 b\u00e4ttre signal, men det hj\u00e4lpte inte. Min p\u00e5st\u00e5dda position hoppade \u00f6ver hela Mellansverige.
\nEtt index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag vet inte hur l\u00e4nge jag satt p\u00e5 s\u00e4ngen innan er farmor kom in och undrade om jag somnat. Min far var inte en s\u00e5dan m\u00e4nniska som spred “jag \u00e4lskar dig” omkring sig. D\u00e4rf\u00f6r k\u00e4ndes det alltid extra mycket n\u00e4r… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3464,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3265","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/bob_karta.jpg?fit=870%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3265","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3265"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3265\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3464"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3265"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3265"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3265"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}