{"id":3233,"date":"2019-02-23T09:00:36","date_gmt":"2019-02-23T08:00:36","guid":{"rendered":"http:\/\/urvaken.com\/?p=3233"},"modified":"2019-02-23T09:00:36","modified_gmt":"2019-02-23T08:00:36","slug":"alla-veckorna-som-gatt-del-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/02\/23\/alla-veckorna-som-gatt-del-4\/","title":{"rendered":"Alla veckorna som g\u00e5tt &#8211; del 4"},"content":{"rendered":"<p>F\u00f6rsta dagen i frihet. Det var bildtexten till bilden av mig och min \u00e4lskade precis n\u00e4r far l\u00e4mnade oss f\u00f6r gott en solig morgon i mars. Det hade varit lite pappersarbete f\u00f6r att skriva \u00f6ver l\u00e4genheten och ordna med allt som h\u00f6r till, men nu hade vi \u00e4ntligen ett eget hem.<br \/>\nFlyttlasset, om man nu kunde kalla det f\u00f6r det, var bara n\u00e5gra sops\u00e4ckar fulla med kl\u00e4der. Lite sm\u00e5saker i tv\u00e5 kartonger och en dator. Hur han t\u00e4nkte leva med s\u00e5 lite f\u00f6rstod jag inte. Kanske skulle han k\u00f6pa nya grejer p\u00e5 plats. Kanske hade han redan allt han beh\u00f6vde. Men jag hade annat att t\u00e4nka p\u00e5. Jag hade ett liv och en framtid att planera. P\u00e5 kv\u00e4llen kom ett textmeddelande fr\u00e5n far: &#8220;\u00c4r uppe i stugan. Sk\u00f6t om er nu&#8221;. Men vi hade annat att g\u00f6ra \u00e4n att svara p\u00e5 meddelandet.<br \/>\nV\u00e5ren b\u00f6rjade sitt angrepp p\u00e5 vintern. Demonstrationerna fortsatte och spred sig till de mellanstora st\u00e4derna. Missn\u00f6jet mot den sittande regeringen var tydligen v\u00e4ldigt stort. Men eftersom vi bodde i ett litet samh\u00e4lle fortsatte livet precis som vanligt, helt utan protester och demonstrationer. Det gick rykten om korruption inom statliga myndigheter. Rykten om k\u00e4rleksaff\u00e4rer hos ministrar. Rykten om kuppf\u00f6rs\u00f6k. Rykten om utl\u00e4ndsk inblandning. Det var ryktenas v\u00e5r. Alla verkade ha en \u00e5sikt och det fanns lika m\u00e5nga sanningar som tyckare.<br \/>\nRunt midsommar gick s\u00e5 luften ur protesterna. Sverige gick ner p\u00e5 l\u00e5gvarv och jag fick min f\u00f6rsta riktiga semester. Jag och er farmor fick en veckas semester samtidigt. Vi reste till Grekland och b\u00f6rjade utforska v\u00e4rlden. Bland turisthotellen syntes inga sp\u00e5r av det ekonomiska st\u00e5lbad landet hade f\u00e5tt utst\u00e5 flera \u00e5r tidigare. Vi s\u00e5g det Grekland ville vi skulle se. Idel leenden, v\u00e4nliga m\u00e4nniskor fr\u00e5n en ur\u00e5ldrig kultur. Solen, v\u00e4rmen, vattnet. Allt var prefekt.<br \/>\nDet \u00e4r minnen som formar oss. Inte sj\u00e4lva handlingen. Utan minnet av handlingen \u00e4r vi ingenting. \u00c4ven de minnen vi inte g\u00e4rna vill bes\u00f6ka \u00e4r en del av oss. Vi vill s\u00e5 g\u00e4rna klamra oss fast vid de goda minnena. \u00c4nd\u00e5 vet vi att dessa inte \u00e4r helheten. F\u00f6r varje gott minne borde det finnas ett d\u00e5ligt. F\u00f6r de sista generationerna \u00e4r det inte s\u00e5. Vi har f\u00e5tt se och uppleva s\u00e5 mycket sm\u00e4rta och sorg att det skulle kr\u00e4va en livstid av lycka f\u00f6r att hitta en balans.<br \/>\nVi h\u00e4rstammar alla fr\u00e5n \u00f6verlevare. Det finns i dina gener, i dina instinkter, i ditt v\u00e4sen. Att \u00f6verleva \u00e4r det mest basala en levande varelse str\u00e4var efter. Strategierna varierar, men m\u00e5let \u00e4r det samma. I en v\u00e4rld utan verkliga utmaningar och hot beh\u00f6ver den sidan aldrig visa sin sanna natur. Det \u00e4r trots allt klokt att inte uppmuntra den sidan av m\u00e4nniskan. Ni vet alla vad jag menar, men d\u00e5, i solen p\u00e5 en Grekisk \u00f6 var detta som v\u00e4rst en mardr\u00f6m, men som oftast fanns det inte ens i v\u00e5r begreppsv\u00e4rld. Det var helt enkelt f\u00f6r fr\u00e4mmande, ot\u00e4nkbart och obegripligt. De djupbl\u00e5 v\u00e5gornas brus suddade ut alla tankar p\u00e5 en os\u00e4ker framtid. Det fanns bara lycka, v\u00e4rme och en k\u00e4nsla av att vara fullst\u00e4ndigt tillfreds.<br \/>\nH\u00f6sten kom krypande. S\u00e5 d\u00e4r som den alltid kommer. O\u00f6nskad av de flesta. Detta var ocks\u00e5 den sista h\u00f6sten. Eller var det b\u00f6rjan p\u00e5 en n\u00e4stan o\u00e4ndlig h\u00f6st? Solbr\u00e4nda m\u00e4nniskor som \u00e5terg\u00e5r till arbetet med ekon av det riktiga livet i \u00f6gonen. De veckor under sommaren alla faktiskt lever. Alla planer som aldrig blev av. H\u00f6gtravande, ouppn\u00e5bara dr\u00f6mmar. Semester. De d\u00e4r veckorna som betydde allt. Den heliga ledigheten, betalad av ett helt \u00e5rs slit.<br \/>\nDagarna blev allt kortare. Precis som p\u00e5 en given signal blossade protesterna, demonstrationerna, kravallerna och v\u00e5ldet upp igen. Som skyddade av m\u00f6rkret. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i mitt liv b\u00f6rjade jag \u00e4gna mig \u00e5t att lyssna, se och l\u00e4sa nyheterna. Djupt ner i magen formades n\u00e5got som kunde liknas vid embryot till oro. T\u00e4nk om det aldrig tog slut? T\u00e4nk om det spred sig \u00e4ven till v\u00e5r lilla h\u00e5la? T\u00e4nk om.<br \/>\nF\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 l\u00e4nge ringde jag min far. Kanske f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan innan resan till Grekland. Jag var kanske inte orolig, men definitivt bekymrad och avsaknaden av den enda trygghet jag k\u00e4nt gjorde sig pinsamt p\u00e5mind. Vi utbytte de vanliga artigheterna, hur det var med honom, mig, min sambo. Han l\u00e4t inte ett dugg annorlunda och det var precis vad jag beh\u00f6vde h\u00f6ra. N\u00e5got som var konstant, of\u00f6r\u00e4nderligt. I bakgrunden l\u00e4t det som h\u00f6ns och en traktor. Kanske var han ute hos n\u00e5gon kund. Jag fr\u00e5gade inte, utan ist\u00e4llet undrade jag hur han trivdes p\u00e5 det nya jobbet. Han suckade och sa att det var bra, men att han inte l\u00e4ngre ville jobba inne i stan p\u00e5 grund av de oroligheter som p\u00e5gick. Klumpen i magen v\u00e4xte. Han gjorde ingen ansats till att lugna min oro utan ist\u00e4llet sp\u00e4dde han p\u00e5 den genom att uppmana mig att f\u00f6lja utvecklingen v\u00e4ldigt noga. Tyv\u00e4rr han vi inte prata mer. En kollega kom in i lunchrummet och bad mig hj\u00e4lpa till. En patient som f\u00e5tt en stroke.<br \/>\n<em><a href=\"https:\/\/urvaken.com\/prepping\/alla-veckorna-som-gatt\/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener noreferrer\">Ett index \u00f6ver alla delar finns h\u00e4r<\/a>, s\u00e5 det blir lite l\u00e4ttare att l\u00e4sa i efterhand.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6rsta dagen i frihet. Det var bildtexten till bilden av mig och min \u00e4lskade precis n\u00e4r far l\u00e4mnade oss f\u00f6r gott en solig morgon i mars. Det hade varit lite pappersarbete f\u00f6r att skriva \u00f6ver l\u00e4genheten och ordna med allt&#8230; <a class=\"more-link\" href=\"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/2019\/02\/23\/alla-veckorna-som-gatt-del-4\/\">Continue Reading &rarr;<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3452,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[2,17],"tags":[52,237],"class_list":["post-3233","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-alla-veckorna-som-gatt","category-preppning","tag-alla-veckorna-som-gatt","tag-fiktion"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/Lightning.jpg?fit=1692%2C1080&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3233"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3233\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3452"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}