I min barndom spelade jag fotboll, som n\u00e4stan alla andra barn i den \u00e5ldern och p\u00e5 den tiden. Givetvis var jag ingen st\u00f6rre talang, men jag hade ett viss m\u00e5tt av bollk\u00e4nsla. Vad jag d\u00e4remot hade var en v\u00e4l utvecklad spelf\u00f6rst\u00e5else. Min lilla hj\u00e4rna f\u00f6rstod att om vi alla i laget befann oss p\u00e5 v\u00e5ra, av tr\u00e4naren tilldelade, platser kunde vi passa bollen runt den sedvanliga klungan som barn alltid hamnar i som spelar fotboll. Det andra jag hade var en j\u00e4rnvilja och ett temperament att matcha denna vilja med. Tyv\u00e4rr saknade jag allt vad pondus, ledarskap och gruppf\u00f6rst\u00e5else heter. Medans alla i laget f\u00f6rs\u00f6kte vara Maradona f\u00f6rs\u00f6kte jag vara Garry Kasparov. Det \u00e4r m\u00f6jligt att v\u00e5r tr\u00e4nare, som ocks\u00e5 var min b\u00e4sta v\u00e4ns pappa, h\u00f6ll med mig, men det var nog ocks\u00e5 den enda. Men eftersom jag varken d\u00e5 eller nu var en t\u00e4vlingsm\u00e4nniska kunde jag ta det hela filosofiskt.
\nHur som helst kom det sig en dag att det p\u00e5 v\u00e5rkanten var en fotbollsturnering. Eftersom n\u00e4stan alla pojkar i klassen var med i denna turnering hade v\u00e5r fr\u00f6ken lovat att komma och titta. Ni vet den d\u00e4r sortens m\u00e4nniska som genuint bryr sig om sina elever, som hade barnens fulla respekt och k\u00e4rlek. Allts\u00e5 var detta viktigt i min 7-\u00e5riga hj\u00e4rna.
\nTydligen gick det bra i turneringen. S\u00e5 bra det nu kan g\u00e5 n\u00e4r tolv stycken sju\u00e5ringar st\u00e5r i en klunga och frenetiskt sparkar p\u00e5 en boll. S\u00e5 jag tillskriver slumpen att vi hamnade i final. Till och med jag fick lite vinnarskalle. Som det f\u00f6ll sig verkade det just bara vara jag som hade kvar denna vinnarskalle n\u00e4r motst\u00e5ndarna gjorde m\u00e5l. Resten av laget gav mer eller mindre upp. N\u00e5gra hittade annat att roa sig med som att kl\u00e4ttra i n\u00e4tet p\u00e5 ett m\u00e5l p\u00e5 en annan plan eller ha vattenkrig med vattenflaskorna.
\nKvar var jag och n\u00e5gra molokna kamrater som inte hade n\u00e5gon som helst intention att lyssna p\u00e5 mina rop om att k\u00e4mpa, sprida ut sig och komma igen. S\u00e5 exploderade mitt huvud. Inte av vilja att vinna, utan av ilskan \u00f6ver att alla bara gett upp. Jag lyckas f\u00e5 bollen vid mina f\u00f6tter p\u00e5 egen planhalva och springer med den rakt mot motst\u00e5ndarna, utan n\u00e5gon som helst uppbackning av mina kamrater. N\u00e4stan framme vid m\u00e5lg\u00e5rden lyckas n\u00e5gon av motst\u00e5ndarna f\u00e5 upp ett kn\u00e4 rakt in i mitt l\u00e5r. Mina ben viker sig och jag faller pladask ner i det saltsmakande gruset. Nu \u00e4nnu mer f\u00f6rbannad f\u00f6rs\u00f6ker jag resa mig f\u00f6r att som b\u00e4st ta tillbaka bollen, men antagligen hade jag helt andra planer f\u00f6r den som hade stoppat mig. Lyckligt nog kunde jag inte resa mig. Sm\u00e4rtan i l\u00e5ret gjorde att jag f\u00f6ll tillbaka till gruset. Och d\u00e4r blev jag liggandes, gr\u00e5tandes tillika \u00f6ver sm\u00e4rtan i l\u00e5ret som av vanmakt.
\nJag hade gjort allt jag kunde och det r\u00e4ckte inte.
\nDen dagen l\u00e4rde jag mig tv\u00e5 saker. Jag \u00e4r inte Maradona, men framf\u00f6rallt att man m\u00e5ste samarbeta f\u00f6r att n\u00e5 hela v\u00e4gen. Det spelar ingen roll hur m\u00e5nga man \u00e4r om en grupp inte jobbar tillsammans mot samma m\u00e5l. Man kan tro att detta \u00e4r en sj\u00e4lvklar sak f\u00f6r varje vuxen m\u00e4nniska, en l\u00e4rdom man l\u00e4rt sig n\u00e5gon g\u00e5ng som liten, kanske gr\u00e5tandes p\u00e5 en fotbollsplan. \u00c4nd\u00e5 verkar orov\u00e4ckande m\u00e5nga inte begripa detta fundamentala faktum. Att kunna samarbeta kr\u00e4ver inte att man blir en autonom slav utan egen vilja. Det handlar inte om att n\u00e5gon \u00e4r mer v\u00e4rd \u00e4n n\u00e5gon annan.
\nVem viktigast p\u00e5 en fotbollsplan? Vem \u00e4r viktigast p\u00e5 en g\u00e5rd? Vem \u00e4r viktigast i en grupp av goda v\u00e4nner? Givetvis ingen. Alla har en roll att fylla, ett arbete att utf\u00f6ra. Om du planerar bygga ett dream team av \u00f6verlevare, se f\u00f6r d\u00e5 till att alla \u00e4r prestigel\u00f6sa och kan samarbeta. Detta \u00e4r i mina \u00f6gon \u00f6verordnat alla andra kunskaper m\u00e4nniskorna i \u00f6vrigt kan t\u00e4nkas besitta. Denna egenskap, att vilja samarbeta, \u00e4r n\u00e5got som verkar mer och mer ovanligt i ett samh\u00e4lle som prisar narcissism och vassa armb\u00e5gar. Att \u00e5sidos\u00e4tta sitt eget ego kan vara sv\u00e5rt f\u00f6r den som \u00e4r van att alltid st\u00e5 i centrum, alltid f\u00e5 som den vill och alltid blivit uppmuntrad av detta beteende. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det just via samarbete som m\u00e4nniskan faktiskt n\u00e5tt dit vi \u00e4r idag. Det var inte en Maradona eller Einstein som tog oss hit. Att f\u00f6rkasta 10000-tals \u00e5r av framg\u00e5ng \u00e4r bara korkat.
\nSnyftandes blev jag buren av planen av pappa. Min fr\u00f6ken var d\u00e4r och f\u00f6rs\u00f6kte tr\u00f6sta genom att ber\u00e4ttade hur duktig jag varit och n\u00e4stan gjort m\u00e5l sj\u00e4lv. Men n\u00e4stan \u00e4r inte gott nog i verkligheten. Bl\u00e5m\u00e4rket, n\u00e4stan lika stort som l\u00e5ret, var min f\u00f6rsta l\u00e4rdom, men l\u00e5ngtifr\u00e5n sista, i att ensam inte \u00e4r stark.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I min barndom spelade jag fotboll, som n\u00e4stan alla andra barn i den \u00e5ldern och p\u00e5 den tiden. Givetvis var jag ingen st\u00f6rre talang, men jag hade ett viss m\u00e5tt av bollk\u00e4nsla. Vad jag d\u00e4remot hade var en v\u00e4l utvecklad… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3036,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[17],"tags":[316,651,667],"class_list":["post-3034","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-preppning","tag-grupp","tag-prepping","tag-psykologi"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/urvaken.se\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/bild000.jpg?fit=747%2C400&ssl=1","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3034","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3034"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3034\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3036"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3034"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3034"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3034"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}