S\u00e5 har ungef\u00e4r halva mitt liv passerat. Jag sk\u00e4mtar ofta om min \u00e5lder och \u00e5ldersnoja, men sanningen \u00e4r att jag inte har n\u00e5gra som helst problem med att bli \u00e4ldre. Tv\u00e4rt om tycker jag livet blir l\u00e4ttare f\u00f6r var \u00e5r som g\u00e5r. Kanske v\u00e4rderar man varje stund lite mer ju n\u00e4rmre slutet man kommer. Vad som har varit \u00e4r r\u00e4tt meningsl\u00f6st att \u00e4lta eftersom det mig veterligen inte g\u00e5r att \u00e4ndra p\u00e5, d\u00e4remot \u00e4r det klokt att l\u00e4ra av sina misstag och framg\u00e5ngar. N\u00e4r jag tittar tillbaka p\u00e5 vad jag minns fr\u00e5n mitt halva liv f\u00f6rundras jag \u00f6ver vad som faktiskt fastnat som minnen. Eftersom jag gissar p\u00e5 att det \u00e4r ungef\u00e4r samma saker som jag kommer att minnas mina sista andetag, tycker jag det \u00e4r v\u00e4rdefullt att fundera \u00f6ver varf\u00f6r just dessa minne rotat sig fast.
\nSaker som jag, n\u00e4r de h\u00e4nde, trodde skulle bli livsl\u00e5nga minnen ligger v\u00e4ldigt djupt begravna – ibland finns de inte alls kvar med \u00e4n en f\u00f6rnimmelse. Det f\u00f6rsta som sl\u00e5r mig \u00e4r hur lite minnen av prylar jag har. \u00c4nd\u00e5 vet jag att just d\u00e4r och d\u00e5 var jag helt uppslukad \u00f6ver nyhetens behag. Det n\u00e4rmste jag kan komma \u00e4r minnet av n\u00e4r jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen klev in i mitt gamla hus, med bl\u00e4cket knappt torkat p\u00e5 kontraktet. K\u00e4nslan av frihet och o\u00e4ndliga m\u00f6jligheter. Samma k\u00e4nsla som n\u00e4r jag \u00e5kte upp till BOL Norr f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.
\nNej, det \u00e4r inte s\u00e5dant som beskrivs som “ditt livs st\u00f6rsta aff\u00e4r” som sitter kvar. D\u00e4remot minnet av att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00e5lla min son, se hans \u00f6gon och sm\u00e5 fingrar, \u00e4r lika tydligt idag som n\u00e4r det h\u00e4nde. Lika s\u00e5 alla sm\u00e5 vardagliga ting han och jag gjort. Springa till dagis i sp\u00f6regn, b\u00e4ra in honom sovandes till hans s\u00e4ng, hans f\u00f6rsta skoldag, alla diskussioner om allt fr\u00e5n myror till rymden. Allt s\u00e5dan som n\u00e4r det h\u00e4nde inte verkade s\u00e5 m\u00e4rkv\u00e4rdigt.
\nGivetvis finns d\u00e4r sorgliga, sm\u00e4rtsamma minnen ocks\u00e5. S\u00e5dant som fortfarande g\u00f6r ont att bes\u00f6ka, s\u00e5dant som trots det fyller viktiga funktioner. De sorgliga minnen finns d\u00e4r som p\u00e5minnelser om att livet inte alltid \u00e4r den dans p\u00e5 rosor. Samtidigt har dessa minnen skapat mig lika mycket som de lyckliga.
\nEn av de absolut vanligaste fr\u00e5gorna jag f\u00e5r fr\u00e5n journalister \u00e4r om jag “g\u00e5r om kring och \u00e4r r\u00e4dd hela tiden”. Det \u00e4r inte r\u00e4dslan f\u00f6r ett SHTF som driver mig, utan en str\u00e4van efter att kunna ha s\u00e5 bra m\u00f6jligheter som m\u00f6jligt att klara mig genom vad \u00e4n som kan t\u00e4nkas h\u00e4nda under resans g\u00e5ng. Och inte bara f\u00f6r att jag ska klara mig, utan dom jag \u00e4lskar. Dom som fyllt mitt liv med mening och minnen.
\nN\u00e5got annat som sl\u00e5r mig n\u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 h\u00e5ller p\u00e5 att rota i mitt f\u00f6rflutna \u00e4r att det inte finns n\u00e5gra tydliga minnen fr\u00e5n alla dagar jag varit p\u00e5 jobbet. D\u00e4remot kan jag tydligt minnas den svala, l\u00e4tta luften p\u00e5 h\u00f6sten n\u00e4r jag var p\u00e5 v\u00e4g till jobbet efter att l\u00e4mnat sonen p\u00e5 dagis. Hur l\u00f6vens f\u00e4rger \u00e4ndrade nyanser under dessa promenader. Hur sk\u00f6nt det var att bara g\u00e5 och fundera. Stunden mellan tv\u00e5 punkter i schemat fastnade.
\nVad som ger ens liv mening \u00e4r givetvis individuellt. F\u00f6r mig verkar det finnas tre saker som fastnar i mitt minne: interaktioner med m\u00e4nniskor, med djur och med naturen. Vi v\u00e4ljer alla vad vi g\u00f6r med v\u00e5ra liv, med v\u00e5r tid. F\u00f6r att lyckas fylla v\u00e5ra liv med mening m\u00e5ste vi f\u00f6rst l\u00e4ra oss vad som ger livet mening. Sj\u00e4lv litar jag p\u00e5 att mina minnen \u00e4r det som \u00e4r vad som givit mitt liv mening hittills. Ju l\u00e4ngre tiden g\u00e5r, desto tydligare blir det vilka minnen som stannar kvar.
\nKanske \u00e4r det lite l\u00f6jligt att kalla det att preppa minnen, men sett ur ett visst perspektiv kanske det \u00e4r n\u00e4rmre sanningen \u00e4n man f\u00f6rst kan tro. Det minsta man kan g\u00f6ra f\u00f6r sig sj\u00e4lv \u00e4r att fylla sitt liv med mening. Exakt vad det \u00e4r kan bara var och en av oss svara p\u00e5. Var n\u00e4rvarande i nuet, det \u00e4r h\u00e4r minnen skapas. Minnet av att titta p\u00e5 mobilen hundra g\u00e5nger per dag \u00e4r n\u00e5got du garanterat inte kommer ta med dig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
S\u00e5 har ungef\u00e4r halva mitt liv passerat. Jag sk\u00e4mtar ofta om min \u00e5lder och \u00e5ldersnoja, men sanningen \u00e4r att jag inte har n\u00e5gra som helst problem med att bli \u00e4ldre. Tv\u00e4rt om tycker jag livet blir l\u00e4ttare f\u00f6r var \u00e5r… Continue Reading →<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"advanced_seo_description":"","jetpack_seo_html_title":"","jetpack_seo_noindex":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[5,6,8],"tags":[],"class_list":["post-2954","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-experiment-2","category-framtid","category-halsa"],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack-related-posts":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2954","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2954"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2954\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2954"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2954"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/urvaken.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2954"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}