Author urvaken

Så kom eldarna. Den andra veckan instängda i stugan kunde vi från köksfönstret se något som liknande en enorm rökpelare bortom skogen, som reste sig mot himlen. Trots att sikten var dålig på grund av askmolnet gick det ändå att… Continue Reading →

Dagarna började flyta samman. Vi var i princip fångar i stugan. Att gå ut var det ingen som ens vågade tänka på. Det radioaktiva dammolnet som dragit in och så sakteliga började fälla sin giftiga last blockerade både solen och… Continue Reading →

Trots att det var tidig eftermiddag var det nästan mörkt inne. Alla var samlade i köket. Några oljelampor och stearinljus var tända. Det hela påminde väldigt mycket om hur det var den där kvällen för en vecka sedan när vi… Continue Reading →

Fem dagar hade passerat sedan jag och er farmor lämnade lägenheten för gott. Om jag minns rätt hände två saker denna dagen. Det kan också ha varit den sjätte dagen, men som ni säkert förstår är det svårt att minnas… Continue Reading →

Den andra dagen gick åt till att diskutera och försöka förstå. Morgonens första chock hade klingat ut och min far mer eller mindre tvingade oss att lyssna och få oss att inse allvaret. Men även han verkade till stora delar… Continue Reading →

Tystnaden var tryckande runt bordet. Tiden stod stilla. Allas ansiktsuttryck etsade sig fast på min hornhinna. Att ord kan ha en sådan kraft. Sådan skräck. Frukostens lukt, förmiddagssolen genom fönstren, den klarblå himlen. Kontrasten var så stor mot den sista… Continue Reading →

Jag vaknade av en blöt hundtunga på mitt ansikte och en allvarlig flickröst som proklamerade att det minsann var dags att gå upp nu. Minns jag rätt hade jag en fruktansvärd huvudvärk. Till min förvåning hade er farmor redan gått… Continue Reading →